Politiskt ansvar. Ansvar som politiker. Vad är rimligt att kräva? Den senaste tiden har dessa frågor varit aktuella och i går tillkom en ny aspekt på politikerrollen.
Hur mycket och hur länge kan man avvika från en av partiets hjärtefrågor utan att ta konsekvensen?
Sven-Olov ”Esso” Eriksson har under flera månader varit hätsk mot invandring och flyktingar på sin Facebook-sida. Många har uttryckt sin förvåning och när Radio Gotland började ställa honom till svars för sina återkommande uttalanden väljer ”Esso” att be om ursäkt, ta avstånd och kliva av sina politiska förtroendeuppdrag för Centerpartiet. Klokt agerat.
Däremot är det mer svårtuggat att han tar avstånd från sina åsikter först när Radio Gotland ringer.
Det är ju inte förbjudet att vara emot invandring och ha fördomar mot andra kulturer och religioner men då kanske inte just Centerpartiet är rätt parti att jobba för.
Men det är inte bara politiker som behöver tänka på ansvaret för sina handlingar och vad man säger och skriver i sociala medier.
Det är inte konsekvent att i ena stunden spy sitt politikerförakt för att i den andra visa att man bygger sin omvärldsbevakning på Avpixlat.
Fler personer borde reflektera och svara på varför de anser det så otroligt viktigt att hänga ut brottslingar när de kommer från andra länder. När vi skriver om ett återkommande ”nöje” som ungdomar ägnar sig åt när de lurpassar på bilar och kastar sten på dem, då kräver ingen att vi ska skriva vad förövarna heter och var de kommer från.
Inte heller när folk smyger runt i ladugårdar och stjäl grisar inför jul kommer några krav på uthängning. Tvärtom måste ju gristjuven ha en kundkrets som känner till verksamheten och tycker att just denna brottslighet är helt okej.
Medan andra bara kan köra runt i en bil för att vara ”misstänkta” och hängas ut med varningar i sociala medier. Det enda underlag man har för denna varning är just att nån ser misstänkt, det vill säga utländsk, ut.
Det finns flyktingar och invandrare som begår brott, konstigt vore det annars. Det är självklart lika illa som om fleringebor eller ingenjörer begår brott.
Alla ska dömas utifrån samma lagar. Ingen ska ursäktas eller undgå laglig prövning.
Rättsligt efterspel kan det bli för de tre personer som misstänks för oaktsamhet av olika grad i den omtalade försäljningen av Hantverket.
Nu ska regionens jurister förbereda en skadeståndsprocess, samt lämna underlag för en polisanmälan.
De tre avkrävs av Region Gotland att tillsammans betala ett skadestånd på 11,6 miljoner. Det motsvarar skillnaden mellan köpeskillingen och det bokförda värdet.
Regionen har en försäkring för vd och ledamöter som ersätter max 10 miljoner vid bland annat eventuella skadestånd.
För de inblandades skull får man hoppas att det kan göra så att vi slipper tre personliga tragedier. Men det är lätt att instämma i Bo Björkman (S), ordförande för Gotlands näringslivs- och etableringsservice (Gneab) när han säger att det på ett sätt var ett mycket enkelt beslut att fatta.
För något alternativ har inte funnits.
Däremot finns ingen sund människa som fattar ett sådant beslut med någon sorts glädje.