En enkel fråga kan ställas av en ledamot i fullmäktige till någon i ansvarig ställning om vad som helst. Det är den som frågan ställs till som avgör om den får ställas eller inte. Det är sedan bara frågeställaren och den som svarar som får debattera i frågan.
I går ställde Eva Nypelius en enkel fråga till regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) i fullmäktige om hur regionledningen agerar med tanke på att Natura 2000-frågan nu verkar få expresshantering av staten.
När hon ställt sin fråga och Björn Jansson just ska svara höjer Stefaan De Maecker (MP) rösten från sin plats i salen och begär ordningsfråga.
Han anser inte att frågan är enkel och tycker det är orättvist att inte alla kommer att kunna delta i debatten.
Men här har du en annan ordningsfråga Stefaan De Maecker: hur mycket insyn och delaktighet har fullmäktige, markägare och allmänhet i det intensiva lobbyarbete som nu pågår från Miljöpartiet (och Vänsterpartiet) för att få Natura 2000-frågan avgjord före prövningen av fortsatt kalkstensbrytning på norra Gotland?
Björn Jansson som är ett under av lugn, saklighet och professionalism förklarade med ro att det inte kunde vara några problem med att svara på vad regionledningen planerar i den fortsatta processen.
Regionstyrelsen har i ett enhälligt beslut kritiserat processen, nu kör Miljöpartiet och Vänsterpartiet på riksplanet ett rejs för att hinna få igenom Natura 2000-besluten så fort det bara går.
Tvärs emot det som regionen också enats politiskt kring: vattnet först, därefter jobben och först på tredje plats naturvärden.
Det är en MP/V-ordning som kan beskrivas med två ord: bakvänd och ohederlig.
Då och då pratades det om att Centerpartiet och Socialdemokraterna borde samarbeta eftersom de i det praktiska politiska arbetet ligger nära varandra. Man har samma resultatinriktade fokus och folkrörelsekärnan gör att det är nära till golvet och så kallat vanligt folk.
Från S-håll brukar det heta att Centerpartiet är det nya högerpartiet men eventuella samarbetsplaner kommer heller aldrig att bli heta så länge Socialdemokraterna avhänder sig så mycket makt och inflytande åt Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Nog kunde S och C komma överens om Rot och Rut, arbetsmarknadspolitik och annat om S inte surrat sig vid masten med Vänsterpartiet om att förbjuda privata aktörer i välfärden.
Här lokalt manifesteras detta ställningstagande i den evigt diskuterade utmaningsrätten. ”Ingen stor grej”, ”Det var så få som använde den ändå”.
Så lät några av argumenten, ändå satsar Socialdemokraterna orimligt med politisk prestige genom att stå fast vid att inte återinföra den.
Björn Janssons huvudargument verkade vara att han vill att regionen ska äga processen.
Att inte efter alla debatter om denna utmaningsrätt ändå förstå att regionen inte lämnar över ett enda uns av processägande är makalöst.
Bättre då att vara ärlig som Per Edman (V).
Han förklarade att regionen är sig själv nog, man behöver inga idéer utifrån och skulle man behöva det så frågar man när behovet uppstår.