Det verkar onekligen som att planeten försöker säga oss något.
Först en sommar som fick oss att inse hur fort det går när klimatet ändras. Oavsett om det var en ”normal” extrem torka eller om det berodde på klimatförändringarna, var lärdomen brutal. Det spelar ingen roll vad som är orsaken om vi inte har beredskap att klara en kris.
Hösten har varit normal och julen likaså. Men som kom Alfrida och blåste bort eventuellt kvarvarande illusioner av att det alltid finns en back up, någon samhällsinstans som gör att vi klarar oss.
Sen prövades vi ju av andra krafter som inte går att hänvisa till vare sig väder eller klimat, eller snarare uteblivna krafter i form av upprepade och omfattande strömavbrott när Vattenfalls nya kraftstation skulle tas i bruk. För många företag var detta väldigt kostsamt och kostnaderna kan inte självklart ersättas utan läggs till stor del på sommarens resultat.
Mitt i sommaren påverkar strömavbrotten inte vår omedelbara tillvaro på samma sätt som det gör mitt i smällkalla vintern. Utan såväl uppvärmning som tillgång till vatten klarar vi oss inte särskilt länge om vi inte har en plan B.
Jag tror nog att de flesta av oss, ärligt talat, innerst inne tänker att ”det ordnar sig”. Att det är helt orimligt att vi år 2019 skulle stå helt utan samhällets stöd i en nödsituation.
Kanske behöver vi ännu ett extremväder innan budskapet går in.
I väntan på det kan vi ju dra de lärdomar vi kan för att underlätta för oss själva när den dagen kommer.
Som att skaffa de saker myndigheterna råder oss att alltid ha till hands i fall krisen kommer.
Svårare är det att skapa alternativ till de samhällssystem som i dag är helt beroende av att tekniken fungerar.
Under Alfridas framfart isolerades Gotland och gotlänningarna inte bara fysiskt i och med att båtarna inte kunde gå, utan också då telefonsystemet inte fungerade för många.
Att inte kunna ringa 112 när man behöver akut hjälp är ett problem som måste lösas.
Från flera håll reses nu kraven på att mobiloperatörerna måste bättra sig vad gäller reservkraft så att man klarar strömavbrott på några timmar. Kraven skärps 2020 då varje operatör ska ha minst en timmes reservkraft på sina master och basstationer i tätort och minst 4 timmars reservkraft utanför tätort.
Alla medborgare har ett eget ansvar att se till att man klarar sig 72 timmar vid en krissituation. Konserver, vatten, filtar, campingkök, tändstickor, batteriradio (och batterier!). Inte jättesvåra saker att vare sig ordna eller förvara.
I dag är all information och alla kontaktuppgifter man behöver vid en kris lätta att hitta på nätet. Men vid ett strömavbrott är det försent att leta efter denna information.
Det är väldigt enkla insatser som kan betyda väldigt mycket. Ändå har vi så svårt att få tummen ur.
Då är det lättare att lägga energi på det som är enkelt och greppbart: ett stavfel i ett sms som dessutom kom vid fel tid på dygnet.
När vi nu rasat klart över det kanske vi kan inse att det inte kommer att ”lösa sig” när krisen väl är här. Då hänger det på dig. Och mig. På oss.