Det är snudd på omöjligt att inte skriva nåt raljerande om Gotlands Folkblads självbild som objektiv sanningssägare. När man bli illustrerad med en draghäst är ribban liksom satt.
Härmed är detta gjort och vi kan gå vidare till kommentarer i sak.
SVT kunde vederlägga statsministerns påståenden om Alliansens inträdesjobb med att det saknade stöd i den forskning han hänvisade till.
Detta kan man, som Gotlands Folkblad, tycka är okej, att han ”fick gult ljus”.
Man kan också tycka att en statsminister borde ha bättre på fötterna.
Det finns forskning som visar att generella sänkningar av ingångslöner på sikt påverkar den totala lönebildningen. Arbetsgivare har en tendens att se golvet för lönerna som en utgångspunkt, inte det allra sämsta man kan belöna en anställd med.
Men nu finns det ingen som har lagt något förslag om sänkta ingångslöner.
Det blir inte sant hur många gånger man än påstår detta.
Inträdesjobben ska ha avtalsenlig lön men vara så konstruerade att en viss del av arbetstiden ska utgöra utbildning. Arbetsgivaren åtar sig ett ansvar att hjälpa den anställde att stärka sin position på arbetsmarknaden. Vilka behov som behöver tillgodoses är individuellt men för det stora flertalet nyanlända är självklart språket nyckeln in på både arbetsmarknad och i samhället. Det ska inte vara en generell anställningsform utan en klart avgränsad sådan för nyanlända och unga som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden av egen kraft.
Man får tycka vad man vill om förslaget, men man kan försöka förstå det och inte beskriva det i osanna termer.
Man kan framför allt presentera sina egna förslag på hur man löser problemet: att alltför många i dag är helt utestängda från arbetsmarknaden och hänvisade till bidrag som är långt mycket lägre än den lönenivå man pratar om i inträdesjobben.
Vilka alternativ har Socialdemokraterna och Erik Fransson på att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden? Det vore mer intressant att läsa om än att fultolka och förolämpa sina meningsmotståndare.
Arbetsgivare anställer om de behöver anställa. Det är ett motargument mot alla insatser som lanseras för att göra det lättare för företag att anställa och därmed lättare för fler att få ett jobb.
Samma förenklade logik används för att avfärda företagens vittnesmål om höga kostnader, regelkrångel och tröga tillståndsprocesser.
Vadå det går ju bra för företagen, vad gnäller de för?
Lönsamhet och framtidstro kan ju också ha något med konjunkturer och säsong att göra. Man kan också fråga hur mycket arbete som lagts ner för att nå resultatet. Var det lätt eller svårt? Var det tack vare eller trots rådande företagsklimat?
En anställning innebär inte bara att anställa en person och betala ut en lön för det arbete denne utför. Varje anställning är en stor kostnad för en enskild företagare men guld värd för kommunen, länet och landet. Varje person som går arbetslös är ett misslyckande, samhällsekonomiskt men framför allt mänskligt. Ett sånt slöseri.
Därför borde vi lyssna mer på dem som anställer: vad behöver ni?
Det borde fungera bättre än att peka ut företag som gnälliga och giriga.