Gotlands Folkblad har sannerligen nått en helt ny nivå.
Dag efter dag recenseras omvärlden utifrån en röd drömvärld där allt som Socialdemokraterna gör och tycker är fantastiskt medan alla andras politiska lösningar avfärdas som ”fulspel”.
Det är svårt att bemöta en sådan argumentation men man kan åtminstone kräva av en ledarskribent att lyssna på hela debatten och inte låtsas som att det inte finns några andra argument än de egna.
Att sitta med skygglappar och bara lyssna på ekot av sin egen röst tillför inte debatten så mycket av substans.
Kanske är de lokala Socialdemokraterna nöjda med den enögda bevakningen av öns samhällsliv, för oss andra ger det en bild av att den socialdemokratiska självgodheten ännu lever i högönsklig välmåga.
Å ena sidan pratar man om utsträckta händer, å den andra ägnar man allt tid åt att utmåla dem som förväntas fatta dessa händer som skurkar och bedragare.
Det handlar inte om att samverka utan om att köpa den socialdemokratiska politiken och stå bakom den store ledaren.
Miljöpartiet verkar förvisso ha köpt detta så kanske det finns hopp att fler ska nappa.
De vackra orden från regeringen om alla satsningar på välfärden går kanske hem hos många. Men knappast hos de gotländska lärarna.
”Nu ska lärarna bli fler och lönerna lyftas” sades det medan det lokala lärarfacket såg sig nödgat att lämna förhandlingarna eftersom arbetsgivaren vägrade att ens diskutera sitt bud på 1,5 procent, jämfört med märket på 2,2 procent.
Så kan det blir när de stora orden möter verkligheten i kommuner och landsting.
Allt det som skulle ordna sig bara vi fick en rödgrön regering.
Fulspel kallar Erik Fransson det när oppositionen lägger motförslag till majoritetens.
Man kan ju då undra vad det kallas att inte i budget kompensera för löneökningar och istället skälla på dem som tar höjd för ökningar i nivå med övriga grupper?
Antingen menar man, som lärarnas arbetsgivare, att gotlänningar får räkna med lägre påslag än andra på grund av regionens dåliga ekonomi. Eller också lägger man in ytterligare besparingskrav vid sidan om de befintliga.
Besparingar som inte redovisas som besparingar men som är synnerligen verkliga för verksamheten.
Vilket är fulast i en gammal fackombudsmans ögon?
Den som beskriver debatten om sjukvårdens eskalerande underskott som att någon påstår ”att ingenting görs” eller att allt ”är Stefaan De Maeckers fel” borde också antingen rensa hörselgångarna eller kliva ur ekokammaren.
Ingen påstår att det är lätt, alla partier har suttit i samma båt.
Men när svaret från ansvarigt håll är att det inte går att göra något åt utvecklingen, att inga politiska beslut hjälper, ja då saknas också helt trovärdigheten i att i nästa andetag besluta att nämnderna ska hålla budget.
* * *
Svallvågorna efter tisdagens beslut i riksdagen om att begränsa människors möjlighet att söka asyl i Sverige kommer att rulla ännu en tid.
Flest besvikna röster hörs förvånande nog från socialdemokratiska sympatisörer och inte från Miljöpartiets. Eller så har jag bara fler socialdemokrater i mina medieflöden?