Det finns ingen garanti för att helt undvika olyckor. Hur många säkerhetsrutiner och dito utrustning som än finns kan olyckan ändå vara framme.
Ändå är det ofattbart att så många som 40-60 personer dör av arbetsrelaterade olyckor i Sverige varje år. Det borde verkligen inte vara en så hög siffra.
En i veckan dör på, eller av, jobbet. Förutom detta drabbas cirka 10 000 av arbetsplatsolyckor som orsakar 14 dagars sjukfrånvaro eller mer.
Detta framkommer i en debattartikel i Dagens Nyheter skriven av Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör på Arbetsmiljöverket. Hon skrev i samband med att det den 28 april var världsdagen för säkerhet och hälsa på arbetsplatser.
Vid sidan av de akuta olyckorna där anställda dör eller skadas finns ett tyst hot som i högsta grad har med arbetsmiljö att göra. Arbetsmiljöverket har tagit initiativ till ett forskningsuppdrag där forskarnas analys indikerar att antalet dödsfall på grund av arbetsrelaterad stress kommer att öka i framtiden.
Detta är svårare att skydda sig emot. En farlig maskin kan man utrusta med skydd och automatiska avstängningsmekanismer men de stressrelaterade sjukdomarna smyger sig på, stressen ackumuleras tills det en dag blir akut. Det betyder inte att det är omöjligt att skydda sig mot denna sorts ohälsa på arbetsplatsen.
Tvärtom.
I dag har vi stor kunskap om vad som orsakar stress och hur den förebyggs. För något år sedan skärptes även lagstiftningen genom en ny föreskrift för organisatorisk och social arbetsmiljö.
Erna Zelmin-Ekenhem skriver: ”För att minska antalet arbetsrelaterade sjukdomar och skador är det helt avgörande att ha ett lokalt fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete och en god säkerhetskultur, som inkluderar alla på arbetsplatsen”.
Arbetsgivaren har ansvar för arbetsmiljön men det är också arbetsgivaren som sätter kulturen och som har makten för de anställdas villkor på jobbet.
Har man till exempel en chef som suckar och svär varje gång det ska göras en skyddsrond och som öppet visar att hen tycker det är det tråkigaste hen vet, då blir det svårt att samverka.
Men Arbetsmiljölagen är stark och tydlig. Här finns tydliga direktiv vad man ska göra när det inte fungerar. Det är glädjande att Erna Zelmin-Ekenhem markerar detta i sin debattartikel: ”I debatten ropas det på skärpt lagstiftning och fler arbetsmiljöinspektioner. Våra inspektioner visar att drygt hälften av arbetsgivarna inte lever upp till lagens grundläggande krav om att bedriva ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete. Detta beror inte på brister i lagstiftningen – eller Arbetsmiljöverkets föreskrifter – utan på att reglerna inte följs”.
Skyddsombudens roll i detta kan inte nog understrykas. Om man inte förmår stå upp för dem man företräder när arbetsgivaren brister i sitt arbetsmiljöansvar så behöver man kliva av sitt uppdrag. De fackliga organisationerna och Arbetsmiljöverket är ett bra stöd att ta hjälp av när det är svårt.
När det gäller en farlig maskin eller dålig ventilation är det enklare än när arbetsgivaren struntar i att organisationen gör de anställda sjuka.
Men reglerna och redskapen finns.