Vad ska man göra när man blir erbjuden en halv miljon i månadslön och tycker det är pinsamt mycket pengar? Det är ju inte man själv som krävt det, det är vad man blir erbjuden. Det vore ju snudd på oförskämt att inte bara säga tack.
Är det så det går till?
Väldigt många som har månadslöner som en normal löntagare inte ens kommer upp i som årslön svarar att de inte själva har förhandlat sin lön.
Så är det säkert. Men nånstans uppstår ju dessa astronomiska löner. Någon tycker någonstans att detta jobb är värt groteska mängder pengar i månaden. Det kan vara okej i en organisation där alla behandlas på samma sätt. Men i det här fallet, som handlar om Arla, så är det inte många fler än högt uppsatta chefer som täljer guld med fällkniv.
Ingen har undgått krisen för landets mjölkbönder. I höstas lade fem mjölkgårdar ner. I veckan.
Förutom en sjuk lön för Arlas vd, Henri de Sauvage Noltings, har tjänstemän använt böndernas pengar för privata inköp.
Och man skyller detta på en ”kultur” som nu ska vara åtgärdad.
Vi har hör det förut. Senast gällde det Kommunal och alla beklagade sig över hur en osund ”kultur” liksom lagt sig över verksamheten men nu var den minsann bortsopad.
Men varje person som beslutar att boka en resa för en familjemedlem med andras pengar, varje person som drar upp firmakortet i baren på semestern, varje person som använder andras pengar för sina privata ändamål, tar ett helt eget beslut.
Det finns ingen ”kultur” att skylla på för hur man personligen väljer att använda sin yrkesroll.
När SVT:s ”Uppdrag Granskning” i olika perioder granskat mejerijätten Arla har somliga kallat det illvillig förföljelse. Och för ägarna, bönderna, samt kunderna, konsumenterna, uppstår delikata problem som inte har med smaken på produkterna att göra.
Den som vill straffa Arla genom att välja bort deras produkter straffar också svenska mjölkbönder.
Tycker man att de får skylla sig själva som en gång gick med på fusionen med danska MD Foods, så struntar man kanske i det, men inte hjälper det svenska bönder att sluta köpa deras produkter.
Bönder som levererar mjölk till Arla kan inte heller i en handvändning välja en annan mottagare. De mindre konkurrenterna har kö och mjölk kan som bekant inte lagras i väntan på att ett nytt avtal med en ny leverantör kan bli klart.
Frågan är hur stort tålamod man har med sin ledning, protesterna lär inte bli mindre efter gårdagens avsnitt av ”Uppdrag Granskning”.
Arlas skadebekämpning är också under all kritik. Plötsligt är man väldigt mån om kommunikation och den 2 februari startade den svenske kommunikationsdirektören en blogg. Hittills har han använt denna för att misskreditera ”Uppdrag granskning” och lägga allt fokus på att redaktionen inte avslöjar sina källor för Arla.
Mer oprofessionellt kan man just inte hantera en skandal.
Det finns säkert kritik som är relevant mot vad som tas med och inte i programmet, men när grundfakta är så skandalösa i sig så finns det bara en sak att göra: erkänna sina fel och försöka byggga nytt förtroende.
Hittills finns inga sådana försök att skönja hos mejerijätten.