Denna ledarsida inledde Almedalsveckan på ett seminarium med en blytung panel och ett tema som är hyperaktuellt.
”Är demokratin hotad?” var ämnet som diskuterades av talman Andreas Norlén, överbefälhavare Micael Bydén, mediestrateg Brit Stakston, och professorn i statskunskap Sören Holmberg.
Att det finns hot var alla fyra i panelen överens om, på olika sätt och med olika grad av hur allvarligt hotet är.
När moderatorn Sharon Jåma tyckte det var bra att Sverige inte fanns med i toppen av den lista på länder där påverkan utifrån var som störst, påpekade ÖB att det inte betydde att vi är förskonade.
– Det händer saker varje dag, markerade han.
Vid sidan av hoten mot riket i form av utländsk påverkan finns ett påtagligt hot som byggs upp inifrån, av medborgarna själva.
Det är sånt som sker både medvetet och genom företeelser som får konsekvenser som innebär att demokratin på sikt riskerar att försvagas.
Sören Holmberg hade punktat ner de fem orsaker han ser till att tilltron till demokratin minskar vilket ju är det största hotet. Om människorna inte känner tilltro till det demokratiska systemet och tyr sig till krafter som säger sig ha ett bättre system, är demokratin direkt och akut hotad.
Auktoritära regimer, överdriven nationalism, sociala medier, ökade klyftor och minskade medlemsantal i de politiska partierna såg han som de viktigaste faktorerna.
För hotet mot demokratin är inte bara vrålande extremister. Det är också det minskande intresset att engagera sig politiskt.
Här behöver alla partier verkligen tänka till. Och medierna, gällande hur man skildrar politiker och politiskt arbete. Skandalerna ska fram men granskningen måste också gälla det politiska arbetet.
ÖB påtalade en sak som jag tycker behöver lyftas mycket tydligare i alla debatter, den enskilde medborgarens skyldighet att stå upp emot antidemokratiska krafter, oavsett var de kommer från för håll. Ett ansvar att inte bidra till den vulgärdebatt som ofta präglar sociala medier.
Sociala medier är Brit Stakston något av en expert på och hon konstaterade att de antidemokratiska grupperna är de som bäst begripit att använda sociala medier.
Hon var också hård i sin kritik mot att traditionella medier rapporterar om vilka kakor talmannen bjöd på under sina talmansrundor och att vi ofta helt okritiskt för vidare saker som delas i sociala medier istället för att granska och ifrågasätta.
Det är lätt att hålla med om att det är dumt att lämna nätet fritt åt hatare, rättshaverister och enögda lobbyister som inte tål en enda motsägande åsikt. Lösningen behöver inte vara att gå i polemik, det är oerhört tidskrävande och dränerar en på energi efter två minuter. Men man kan använda nätet för att driva egna frågor och inte minst: visa intresse för dem som vill interagera med en.
Finns det något sorgligare än ett inlägg från en avsändare som undrar ”Vad tycker du?” och sen inte svarar på en enda kommentar som delas i tråden? Om man inte är intresserad kan man lika gärna låta bli att fråga.
Om enda syftet med frågan är att få ett antal kommentarer och klick att mäta, kan man göra det på andra sätt än att låtsas vara intresserad av andras åsikter.
Här ligger ”gammelmedia” med några få undantag långt efter.