Terrorister frågar inte efter ditt namn, ditt ursprung eller din religion. De dödar urskillningslöst, de bryr sig inte om annat än att skapa skräck och kaos.
Det spelar ingen roll om den som håller i vapnet heter Anton eller Ahmed, deras mål och metoder är desamma. Lika lite som Anton talar för kristendomen talar Ahmed för islam.
Oavsett terroristernas syfte och mål får de samma konsekvens: hat. Hur kan man känna annat än hat för handlingar som dödar oskyldiga människor och som attackerar hela vår existens och frihet?
Hatet är helt naturligt, men hat förblindar.
Hatet mot IS förblindar vissa som vill stänga gränserna för människor som är utsatta för just mördarsektens terror. Inte då och då som vi i västvärlden, utan varje dag. Muslimer undantas inte från IS slaktande.
Därför måste vi också svara på all terror med dess motsats. Vara Norge efter Utöya, inte USA efter 11/9.
Även om hatet och hämndbegäret sliter i oss.
Det vore också bra om vi kunde sluta recensera varandras sätt att ta ställning och visa engagemang. Visst, det finns något förmätet i det enorma engagemang vi visar inför terrordåd i vår närhet medan vi knappt reagerar över lika många döda i Libanon men det är också mänskligt. Ett engagemang förringar inte ett annat.
Europeiska unionen skapades en gång för att skapa dåliga förutsättningar för krig i Europa. Samarbete och handel mellan länder gör oss mindre benägna att starta krig.
I dag hörs mer och mer kritik mot EU:s brist på handlingskraft och solidaritet. Den globala organisationen för samråd och fred, Förenta Nationerna, är gisslan i sina vetoregler som i grunden är väldigt bra.
Men länder som ogillar transparens och demokrati kommer också alltid att kunna sätta stopp för sanktioner och åtgärder mot länder med samma inställning.
Tänker man på situationen i ett övergripande perspektiv är det lätt att bli både nedslagen och deprimerad.
Lika lätt är det att hamna i svartvita lösningar om både skuld och lösning.
Lösningen att hålla människor åtskilda, bygga murar och stränga gränskontroller är precis det terroristerna vill, både de rasistiska och de islamistiska. Därför måste vi svara med mer öppenhet, mer förståelse, mer blandning av kulturer och människor.
Detta är fullt möjligt att göra samtidigt som vi bekämpar IS och andra terrorsekter.
Som sagts tusen gånger förut, var och en har ett ansvar att kolla fakta och inte sprida lögner som spär på hatet och i sin tur kan leda till ytterligare illdåd.
IS representerar inte islam eller muslimer lika lite som Anders Behring Breivik eller Anton Lundin Pettersson representerade Norge eller Sverige eller kristna i hela världen. Vad gäller våra skandinaviska terrorister förstår vi detta men det finns krafter som gör allt för att vi ska förknippa islamistisk terror med alla muslimer. Det gagnar IS och det gagnar främlingsfientlighet och rasism,
De personer som öppet sympatiserar med IS i Sverige eller som reser för att kriga i IS namn måste få konsekvenser av sitt handlande. Här gäller det att anpassa lagstiftningen snabbt om det inte redan i dag går att lagföra detta som terroristbrott.