Gamla hamnterminalens framtid och bygget av ny kryssningskaj i Visby är två frågor som diskuterats, analyserats och planerats i flera år. När båda frågorna nu börjar närma sig ett genomförande hörs kritik från flera håll.
En grupp arkitekter skrev en debattartikel som utgick från att deras frågeställningar var helt nya även för de myndigheter som jobbat med frågan sedan flera år. Har ni verkligen tänkt på det och det?
Svar: ja.
Vad gäller gamla hamnterminalen har det länge diskuterats hur den del av hamnen ska planeras där förut den mesta av hamnverksamheten fanns. Huset är redan i dag ”privatiserat” eftersom där inte bedrivs någon verksamhet som är direkt beroende av en hamn.
Dialogen med Spendrups har pågått länge och öppet. Ingen som följer nyhetsrapporteringen kan ha varit ovetande om detta. För att förverkliga planerna på ett nytt bryggeri i Visby vill man köpa en byggklar tomt. Alla är införstådda med att det krävs sanering för att få bort förorenade massor sedan tidigare verksamheter.
Med tanke på erfarenheterna av den havererade försäljningen av Hantverket borde det inte finnas utrymme för grundläggande misstag som att inte göra en oberoende värdering av fastigheten.
Ändå togs inget beslut om en oberoende värdering förrän Radio Gotland frågade varför ingen sådan gjorts. Tillförordnad regiondirektör Per Lindskog hade inte koll på detta, vilket är oroande.
Än mer oroande är att det verkar som om arbetsfördelningen fortfarande är ganska obalanserad, det borde rimligen finnas tjänstemän under regiondirektören som kan serva och se till att alla relevanta fakta finns och regler följs. Enligt nån sorts checklista.
Kvalitetssäkring kallas det i näringslivet.
Förutom beslutsprocesser och kritik av underlag så finns också ifrågasättande av själva nyttan med både kryssningskaj och bryggeri.
Här finns politiska beslut i grunden där en majoritet är för de båda satsningarna.
Vad kryssningskajen kommer att leda till är kanske den osäkraste prognosen men här ligger också väldigt mycket av resultatet i våra egna händer.
För vi är hemmablinda och kanske inte tycker att vi har nåt att erbjuda dem som bara stannar på ön knappt ens en dag. Men med smart sammansatta erbjudanden kan hela Gotland få ut mycket av en ökad kryssningstrafik.
Ingmar Bergmans dragningskraft kan inte överskattas och här finns lyckligtvis redan mycket på plats för att tillgodose denna efterfrågan. Men med tanke på att det i dag inte ens finns skyltar och annat på andra språk än svenska finns det en hel del att göra innan vi kan säga att vi är redo för ett professionellt mottagande.
Så framgången ligger mycket i våra egna händer. Vill vi att det ska lyckas kan vi göra saker för att nå dit.
Sitter vi med armarna i kors och säger att det aldrig kommer att gå så kommer det inte heller att gå.