Anna Dahlberg, ledarskribent på Expressen, har läst Riksrevisionens nyligen genomförda granskning av rikets budget och hittat en nyhet som har försvunnit eller snarare inte uppmärksammats.
Nämligen den att det fattas 200 miljarder kronor för att dagens personaltäthet inom välfärden ska behållas i kommuner och landsting år 2030.
Hon skriver också att Riksrevisionen beklagar att regeringen inte redovisar hur kommunsektorns demografiska utgiftstryck ser ut framöver och kallar det att ”finansdepartementet sitter på en kostnadsbomb som man inte talar öppet om”.
Det är dock ingen nyhet att Sverige står inför stora utmaningar för att klara morgondagens välfärd. Redan 2010 rapporterade Sveriges kommuner och landsting (SKL) om detta och att omräknat i skattehöjning skulle det krävas en kommunal skattehöjning på cirka 13 kronor för att klara finansieringen framöver.
Trots mångårig kunskap om vad som väntar har de stora politiska reformerna uteblivit. Sittande regering har tvärtom ansett att det finns utrymme att kraftigt utöka välfärden genom att införa mer gratis sjukvård, gratis screening och gratis glasögon, allt på statens bekostnad.
Det här handlar om exakt samma problematik som ligger till grund för denna ledarsidas, och andras, oro över majoritetens loja inställning till sjukvårdens eskalerande underskott.
Det är bra att det blivit debatt efter förre regiondirektören, Per Lindskogs, inlägg där han menade att politikerna måste sluta slå varandra i huvudet och istället komma fram till gemensamma och långsiktiga lösningar.
Men debatten blir inte konstruktiv om det påstås att kritiken gäller sjukvårdens kvalitet. Ingen tycker att vården som ges är dålig eller onödig. Ingen har heller hävdat att svårt sjuka ska nekas vård för att det saknas pengar. Med denna nivå på argumentationen kommer vi ingenstans eftersom det inte finns nån oenighet kring detta.
Stefaan De Maecker säger i en intervju i GT att risken är att debatten skapar oro och bidrar till en felaktig bild av den gotländska sjukvården som dålig. Den bilden sprids dock bara av dem som inte gillar oppositionens kritik. Ingen annan har spridit bilden av att sjukvården är dålig.
Däremot vore det olyckligt att dölja sin oro. Vi behöver göra mer än att bara känna oro över de återkommande och kraftigt växande underskotten.
Stefaan De Maecker säger i intervjun att han saknar lösningar och förslag från dem som anser att situationen inte är hållbar.
Detta är en återkommande taktik från den rödgröna majoriteten, att påstå att oppositionen saknar egna förslag. Det har lagts en rad förslag både i hälso- och sjukvårdsnämnden och i fullmäktige, framför allt för att få bättre översyn och kontroll av kostnaderna för att kunna arbeta förebyggande.
Alla förslag har dock röstats ner av majoriteten som återkommande hellre pratar om vilken bra vård vi har, vilket ingen ifrågasatt, och som gång på gång slår fast att man är på rätt väg och bara behöver lite mer tid.
Ja, vi har en bra vård i dag, men vad ska vi lämna över till dem som kommer efter oss?
Det är det allt handlar om. Det är inte lika poppis att framhålla detta som att konstatera att vården vi har nu är bra. Frågan är vad som är mest konstruktivt och ansvarsfullt.