Tre saker som verkar behöva upprepas in absurdum.
1. Det är inte Centerpartiet och Liberalerna som ändrat ståndpunkt eller ”sviker Alliansen”.
Båda partierna håller samma linje nu som före valet, både gällande sina egna partilinjer och den som var gemensam för Alliansen.
2. Det är inte att samarbeta när ett annat parti röstar på ens förslag. Om man däremot förhandlar och lägger förslag som är förankrat hos ett annat parti, då samarbetar man, eller söker stöd, eller vad man nu vill kalla det.
3. Det som pågår nu för att bilda regering i Sverige är inte kaos, det är demokrati.
Anledningen till att Centerpartiet, Liberalerna och flera andra partier i riksdagen vägrar att förhandla med Sverigedemokraterna är inte mobbning. Inte heller beror det på att partiet en gång bildades av personer som hade nazistiska sympatier och först hette ”Bevara Sverige svenskt”.
Det är dagspolitiken som gör det omöjligt. En dagspolitik vars genomsyrande övertygelse är att människor från olika länder och kulturer inte bör blandas, inte leva tillsammans.
De kulturer som enligt Sverigedemokraterna kan tolereras inom nationens gränser är ”Sveriges fem erkända historiska minoriteter”.
Detta beskrivs i en motion där man vill skriva om Sveriges grundlag på flera betydande punkter för att åstadkomma just detta. Man vill också utöka diskrimineringslagstiftningen till att det ska bli förbjudet att diskriminera sverigedemokrater.
Det är formulerat att man vill att ”politisk åskådning (ska) föras in bland de övriga diskrimineringsgrunderna”.
Det är knappast ”sjuklöverns” sympatisörer som åsyftas.
Man vill också införa förbud att flagga med regnbågsflaggan på offentliga byggnader, liksom EU-flaggan.
I motionsflödet under den pågående allmänna motionstiden kan man också hitta krav på att flyktingars värdesaker ska beslagtas när de kommer till Sverige.
Där finns också krav på att överlåta ansvaret för regeringsuppdraget från talmannen till statschefen, alltså kungen. En av dem som förespråkar detta är förre andre vice talmannen Björn Söder som beskriver det som ”ett fulspel” att han inte röstades fram till denna position efter årets val.
Man vill förbjuda genusvetenskap och att arbeta för att förebygga mäns våld mot kvinnor då det kan upplevas som skuldbeläggande av män som misshandlas av kvinnor.
Richard Jomshof, SD:s partisekreterare, vill ha folkomröstning om invandringen med denna motivering: ”Dagens massinvandring är på väg att slita sönder Sverige, samtidigt som den kan komma att leda till en situation där det svenska folket blir en minoritet i sitt eget land. Det minsta man kan begära i en sådan situation är att man låter det svenska folket få tycka till i frågan”.
Det minsta man kan begära av en riksdagsledamot är att beskriva läget i rimliga proportioner och att inse att vi nyss hade en folkomröstning om just detta där hans parti fick det antal röster som håller med honom och hans parti i invandringsfrågan.
Om man inte tycker att dessa exempel räcker för att man på ett ungefär ska förstå vilket samhälle Sverigedemokraterna eftersträvar, uppmanas till läsning av partiets principprogram.
Det är inte så mycket en politisk analys, som en filosofisk betraktelse över vad som definierar en människa.
Det är också här den beryktade formuleringen finns om människors ”nedärvda essens”.
”Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög
utsträckning som helst utan att det får konsekvenser”.
Här ägnas stort utrymme åt att definiera vad ”ett folk” är i betydelsen att demokrati betyder folkstyre.
Det är det absolut viktigaste i Sverigedemokraternas ideologi, att det är skillnad på folk och folk. Att vissa är mer värda än andra och att det mångkulturella samhället leder till kaos.
Att det alltid är en ”nedärvd essens” när en invandrare begår brott men att det alltid är en ”enskild person” när det rör sig om brott och skandaler i det egna partiet.
Erik Fransson, Gotlands Folkblad, påstår att Eva Nypelius och den borgerliga regionledningen har en dörr öppen för överläggningar med Sverigedemokraterna lokalt.
Det är ett påstående som hade mått bra av nån sorts förankring i verkligheten och saklig underbyggnad. Någon sådan står föga överraskande inte att finna i hans analys.
Han glömmer också, i sin iver att medverka i S-drevet mot Eva Nypelius, att enda sättet för det rödgrönrosa laget att fälla Alliansens politiska förslag är att SD röstar med dem vilket alltså skulle vara att samarbeta med samma logik.