Arbetsgivarnas kunskaper om psykosociala arbetsmiljörisker uppvisar det sämsta resultatet sedan undersökningarna startade för tio år sedan.
Det visar årets arbetsmiljöbarometer som fackförbundet Unionen presenterade i torsdags.
Andelen sjukskrivningar ökar och allra mest ökar de på grund av olika stress och utmattningssymptom. Trots att sjukskrivning inte alltid hjälper mot dessa diagnoser syns inga tendenser till att åtgärda orsakerna, man sjukskriver och tar bort tidsgränsen så har man löst problemet?
Arbetsmiljöarbetet handlar dock mest fortfarande om ergonomi och teknik. Det är väldigt mycket enklare att byta ut en dålig stol eller seg dator än att ändra ett arbetssätt eller organisation som gör medarbetarna sjuka.
Förutom att allt färre ska göra allt mer finns en annan förklaring som starkt bidrar till bristen på återhämtning. Det är att balansen och gränsen mellan arbete och fritid blir allt vagare.
Unionens undersökning visar att nästan 70 procent av dem som svarat anser att stress och arbetsbelastning är den i särklass viktigaste frågan. Inte ens en av tio arbetsgivare har en policy för hur anställda ska hantera mejl och mobiler.
I många företag finns också mer eller mindre uttalade förväntningar att medarbetarna ska vara aktiva i sociala medier. Här är en gräns mellan ens jobb- och privatliv nästan omöjlig att dra.
Man kan tycka att om alla har väldigt mycket att göra så är en organisation också effektiv. Alla som nån gång levt under långvarig stress vet dock hur människan då fungerar. Eller snarare inte fungerar. Allt tar längre till, det är svårare och svårare att fokusera, även den fysiska skärpan försämras och det är lätt att bli oförsiktig. Mindre blir gjort till en sämre kvalitet.
Det som ofta kallas ”luft” i organisationer är också just detta. Möjlighet till andhämtning och få in nytt syre för att orka mer.
När arbetsmiljöriskerna blir svårare att identifiera - hur vet man till exempel när stress övergår till att bli en risk för ohälsa – är det systematiska arbetsmiljöarbetet viktigare än någonsin. Därför är det skrämmande att i Unionens undersökning uppger mer än hälften av skyddsombuden att deras arbetsgivare inte alls, eller bara delvis, bedriver något systematiskt arbetsmiljöarbete och därmed alltså bryter mot lagen.
Många hävdar att ”nu går det inte att spara mer”. Ändå fortsätter det mesta att fungera även efter en neddragning. Väldigt ofta beror det på de anställdas lojalitet gentemot tredje part. Sjuksköterskans mot patienten, undersköterskans mot den gamla, läraren mot eleven, säljaren mot kunden. Och så vidare. Det är ens yrkesheder som står på spel.
Tidningen Skolvärlden har undersökt hur deras målgrupp, lärarna, har det på jobbet.
78 procent av dem som tillfrågats (1 100 personer) funderar ofta eller ibland på att sluta, 68 procent anser att deras arbetsbörda påverkar elevernas resultat negativt och 54 procent att de inte har tid att ge eleverna tillräckligt med stöd.
Så nog finns det en gräns även om den är mer som ett gummiband än en ritad linje. Och när den passeras kan det bli en rejäl smäll.