Förr eller senare kommer alltid nån som ska vara tvärtom.
Nån som sågar en serie som alla andra hyllar. Nån som vill markera att hen minsann inte tycker att en omtyckt politiker är särskilt mycket att ha.
Nu ska även kvinnor utsatta för övergrepp hållas kort. De ska inte tro att deras upplevelser är vare sig onormala eller beklagansvärda.
Tusentals kvinnor bara i Sverige har dag efter dag avslöjat det som alla kvinnor i alla tider känt till men som verkar vara en total överraskning för oroväckande många män.
Det som vi var många som försökte säga när den värsta debatten flödade om hur ”det plötsligt” uppstått en kultur av tafsande och trakasserande i och med invandringen.
Alla som då rasade och krävde omedelbara åtgärder har inte synts lika mycket när det gällde övergrepp som pågått i decennier, av svenska män i alla skepnader.
Det som nu dyker upp här och där är ifrågasättande av de vittnesmål som framkommit. Som om det handlade om att en man en gång för tjugo år sen tittat på någon på ett sätt som kunde tolkas som ett övergrepp.
De verkliga vittnesmålen handlade om situationer som denna: ”Ett av mina första jobb. I hissen på en stor teater trycktes jag upp mot väggen av en skådespelare i samma produktion och befalldes att komma till vederbörandes loge kl 15, annars skulle jag inte få fortsätta på teatern. En annan gång, i samband med en produktion på den Stora teatern, drogs jag in på toaletten på en fin restaurang av den manliga huvudrollsinnehavaren. Han var berusad och befallde mig att hålla i hans kön medan han pissade i handfatet.”
Händelsen är hämtad från Svenska Dagbladet där 703 personer i den svenska film- och teaterbranschen berättade om hur de blivit behandlade av sina manliga kollegor. Kort därefter vittnade 653 kvinnliga sångare samma sak inom opera- och konsertvärlden. Sen kom ett upprop från 4 445 kvinnliga jurister om hur det såg ut på landets advokatbyråer.
Inga män har hängts ut. Allt är anonymiserat men kvinnorna vittnar öppet med sina namn och sina autentiska upplevelser. Ändå anser många att det får vara nog nu. ”Tänk om de som nu hängs ut och får sina liv förstörda är oskyldiga?”.
”Hur ska man nu våga närma sig en kvinna nu utan att riskera att bli polisanmäld?” undrar många som tror att det handlar om vanlig normal ”uppvaktning”.
Håll ditt kön i byxorna, är ett tips om man anser det svårt att hitta gränsen mellan en romantisk invit och ett övergrepp.
Och nej, det går inte att säga att enskilda vittnesmål är ”engångsföreteelser”. Det händer överallt. Men är mer accepterat i vissa branscher, särskilt i kreativa yrken där det ”manliga geniet” varit, och är, upphöjt till gudom.
MeToo har lyckats klä av den manliga överordningen i all sin eländighet. Det går inte att rulla tillbaka det som hänt. Ibland syns den också i andra, helt oskyldiga sammanhang. I en rubrik i en av kvällstidningarna utnämndes herrlandslagets i fotboll förbundskapten, Janne Andersson, till hjälte. Orsaken? Han ses på en bild plocka upp skräp i omklädningsrummet efter sitt landslag (bestående av vuxna karlar).
Att detta blir en nyhet medan det varit en total omöjlighet om det gället damlandslaget säger så mycket om synen på män och kvinnor.