I dag inleds Gotland Pride. En vecka som lyser upp i november inte bara för sitt färgglada tema utan för att den är upplyftande för oss alla människor.
Så länge mänskliga rättigheter i vardagen är kopplad till en norm som passar långt ifrån alla, behöver vi fokusera på människovärdet i alla dess former.
Att Svenska kyrkan är en så aktiv del i Pride och övrigt mångfaldsarbete är glädjande med tanke på Visby stifts historiska stämpel som tillflyktsort för präster som inte tolererade kvinnor som kollegor. Men det var då det, nu är nu.
Så länge människor tar sig rätten att ha tolkningsföreträde för hur andra upplever sin verklighet, hävda att upplevda kränkningar och berättelser om förnedrande kommentarer bakom ryggen på till exempel homosexuella bara är hittepå. Så länge behövs också fler röster, fler vittnesmål och fler som står upp för alla människors lika rätt och värde, utan undantag.
I grunden handlar ju allt om att få älska den man vill och leva med den man älskar, precis som alla andra. Hur det fortfarande inte är en självklarhet är bortom förnuftets gräns.
Ändå lever vi här i Sverige i paradiset om man jämför med de medmänniskor som bor inte alls långt bort. Under Gotland Pride kan man få inblickar i hur det är att leva som HBTQ-person i Uganda, Vitryssland, Kroatien och Ryssland.
Att tänka inkluderande istället för exkluderande är en bra inställning i alla sammanhang. Och det behöver börjas tidigt.
Till exempel genom att inte skildra vänskapen mellansmå flickor och pojkars som en kärleksrelation, som om det är den enda relationen flickor och pojkar kan ha.
Längre upp i livet, till exempel tonåren, är det inte bara pinsamt att fråga en tjej om hon har en kille och tvärtom. Det kan vara förnedrande och göra det så himla mycket svårare att komma ut som den man är. Det handlar inte om att gå på tå utan att möta varandra med respekt.
Att skildra familjer med två mammor eller två pappor som något komiskt och något alla får skoja om är inte kul, inte ens om det görs med ”glimten i ögat”.
Barn och unga ser igenom detta försök att förklä sin nedlåtande syn på homosexuella och så kallade stjärnfamiljer och de förstår att det anses vara något konstigt.
Genus har i vissa kretsar blivit ett skällsord. Inte helt oförtjänt eftersom det finns vantolkningar av genusvetenskap som försöker få det till att man ska göra tvärtom, byta fokus på normen.
Till exempel genom att klä pojkar i rosa och flickor i blått, bara erbjuda dockor åt pojken och bilar åt flickan.
Genusperspektivet handlar om den totala motsatsen, att inte begränsa någon utan erbjuda både den rosa och den blå världen till både pojkar och flickor.
Svårare än så är det inte.
Men vi har en tendens att krångla till det för oss och ingen går helt fri från invanda mönster och fördomar.
Men med ett par genusglasögon kan man däremot se dessa mönster och fördomar och därmed också jobba med dem.
Gotland Pride berör därför inte bara homo- och bisexuella, trans- eller queerpersoner, det berör oss alla.
Happy Pride!