Till sommarlovet slutade 40 lärare bara på Gotland. Enligt utbildningsdirektör Anders Jolby (i Radio Gotland den 19 juni) finns inget underlag för att misstänka att det skulle bero på missnöje med lärarlyftet och förstelärarreformen.
Lärarfacket Lärarnas Riksförbund har gjort en undersökning där en klar majoritet anger just dessa reformer som en orsak för missnöje, oavsett om man fått del av dem eller inte.
Syftet var naturligtvis gott med både förstelärarna och lönelyftet. Men när en yrkeskår i så många år varit satt på undantag och halkat efter lönemässigt så kan man också förstå lärarnas reaktioner.
Det har nog inte handlat så mycket om att välja ut duktiga lärare som att välja bort duktiga lärare. För jag kan tänka mig att de flesta lärare uppfyller kriterierna och det måste vara väldigt svårt för rektorerna att bestämma vilka lärare som ska få och vilka som inte ska få.
Detta ger utrymme för godtycke och godtycke är nog den sämsta grunden för en arbetsplats lönepolitik.
GT berättade i gårdagens tidning att på Gotland har antalet nyanmälda lediga platser som lärare ökat med 62 procent jämfört med samma period i fjol.
”Vi gjorde en undersökning före jul och 88 procent av alla som svarade upplevde att arbetsmiljön försämrats efter lärarlönelyftet. Vi får många samtal och brev om hur samtalet tystnat på arbetsplatser, samarbetet brutits sönder, arbetsglädjen försvunnit och förtroendet för ledningen fått sig en törn” säger Rosita Sundh, distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund på Gotland till GT.
Men inte heller grundskolechefen Torsten Flemming har fått några signaler om något utbrett missnöje bland lärarna på ön. Att fack och arbetsgivare har så helt olika bild av läget är oroväckande.
Lärarlyftet innebar 2 500 kronor mer i lön per månad för dem som fick del av det.
Förstelärarreformen gav 5 000 kronor mer i månaden i lön för de utvalda. Båda reformerna är tillfälliga.
Från fackligt håll efterlyser man insatser från regionen för att bidra till ett allmänt lyft så att fler kan omfattas.
Men det handlar ändå i slutänden om tillfälliga insatser, för att få en långsiktig lösning krävs mer permanenta insatser för att behålla lärare i yrket, och inte minst locka nya att utbilda sig. Ett dilemma som svenska kommuner och landsting även har för anställda inom vård och omsorg.
Det har under många år varit arbetsgivarnas marknad. Är arbetslösheten hög har man många att välja på och den som ställer krav på lön eller andra villkor kan väljas bort.
Nu stundar andra tider där det råder arbetskraftsbrist och som jag skrivit förut, kanske kan det bli det som till slut tvingar fram bättre villkor för välfärdsarbetarna.