Det är glädjande att det nu finns en bred blocköverskridande politisk ambition för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.
Samt att de tydliga politiska signalerna nu äntligen fått parterna att röra sig i samma riktning.
Ännu finns det saker att slipa och förfina men de stora dragen är desamma: sänkta kostnader för arbetsgivarna för att anställa de som står så långt från arbetsmarknaden att de inte har en chans med dagens system.
Arbetsgivarna bidrar med att lära den anställde jobbet på jobbet samtidigt som, när det gäller nyanlända, de får den bästa utbildning som finns i att lära sig svenska språket och koderna till det svenska samhället.
Det är verkligen skönt att de skarpslipade knivarna och överorden bytts ut mot en gemensam viljeinriktning.
Första valet för en person som behöver jobb är att göra allt för att kunna ta ett jobb. Utbildningar måste vara tillgängliga och hålla hög kvalitet. Näringslivets och det offentligas behov måste synkas med utbildningsväsendet och även snabbt kunna anpassas till skiftande behov.
Men de som fastnar redan där, som av olika skäl inte klarar en utbildning kan inte lämnas därhän. Det är oanständigt att vifta med en gymnasieexamen för den som aldrig kommer att kunna genomföra den.
Företagsamheten bland våra nyanlända är stor. Ofta finns den redan där när de kommer hit, men det är också ofta den enda vägen till försörjning. Har man inte språket eller de rätta formella kvalifikationerna är det svårt att få jobb.
Vi vet också att det finns en utbredd ovilja att anställda personer med utländska namn. En riktigt generande insikt för oss alla. Att välja bort kompetens enbart på grund av hur namnet stavas är så otroligt... korkat.
Har man jobbat som lärare, läkare, ingenjör eller andra bristyrken i sina hemländer, ska man inte vara utlämnad till att köra taxi i Sverige. Parallellt med att underlätta med inträdesjobb eller etableringsjobb eller vad man nu vill kalla det, måste det gå snabbare att få sin examen uppdaterad till svenska förhållanden.
För dem som saknar utbildning men har alla möjligheter att klara en sådan på sikt, är ett jobb det bästa första steget på vägen mot detta.
Det finns många jobb man kan göra utan att kunna språket från första dagen. Jag tror att varenda arbetsplats har en mängd arbetsuppgifter som inte ingår i någons ordinarie arbetsbeskrivning men som ändå måste göras. All den där ”luften” som har pressats ur de flesta organisationer var ju faktiskt inte bara luft. De var saker som behöver göras men som nu ligger utspridda på andra eller, ska utföras som nåt sorts kollektivt ansvar.
Om kostnaden för att anställa minskar ökar incitamenten att anställa. Så enkelt är det även om många tror att företagen ”anställer när de behöver anställa”.
Så det är verkligen glädjande i dessa tider av polemik och höga tonlägen, att man är överens om tagen, brett över fältet.
Nu behöver energin användas för att slipa av de vassaste kanterna för att hitta en lösning som alla kan vara nöjda med. Alla kommer inte att vara nöjda med allt, men förhoppningsvis med något.