Vi som är lite ängsliga av oss i vanliga fall får uppenbara problem när staten höjer nivån för terrorhot i vårt land till den näst högsta graden.
I och för sig har jag levt lyckligt ovetande om att vi redan under en längre tid levt med en förhöjd hotnivå utan att ängslas det minsta.
Det man inte vet lider man inte av som det heter.
Men nu är det annorlunda, nu efterfrågas lugn och besinning, men också en ökad vaksamhet.
”Allmänheten uppmanas att fortsätta sitt dagliga liv utan att förändra rutiner och planering men med en ökad vaksamhet” är direktiven från staten.
Jaha, och hur ska man kunna uppfylla dessa två – till viss del motstridiga – sätt att leva frågar sig vän av ordning. Men när jag läser på Myndighetens för samhällsskydd och beredskap (MSB) hemsida känner jag mig i alla fall lite lugnare. Där förklaras att ökad vaksamhet inte minst gäller hur vi hanterar information. Sprid inte spekulationer och rykten till exempel. Detta gäller alltid men alldeles särskilt i en tid när verkliga hot existerar i allra högsta grad. Då är det väldigt onödigt att sprida rykten och uppenbara konstigheter.
Rädsla och ilska syns överallt och de som är räddast och argast är inte bara arga på mördarna IS och Assad, de är ofta även arga på oss som inte accepterar förklaringen att om vi bara stänger våra gränser så är vi trygga.
De säger att vi borde ha lyssnat på dem hela tiden, de har ju i flera år varnat och förutsett precis det som händer nu. Och det de sagt ”hela tiden” hörs nu från ”alla andra” utan att de minsann för den skull kallas rasister.
Problemet är ju bara att dessa påståenden inte stämmer.
För i deras ögon hade ”massinvandringen” förstört vårt land långt innan de stora flyktingströmmarna kom. Det går inte längre att beskriva flyktingströmmarna som ”en utmaning”. Människor som vandrat genom Europa hit till oss tvingas att sova utomhus i brist på asylboenden.
Men dessa dilemman har aldrig diskuterats, än mindre med fokus på att hitta lösningar, av dem ”som hela tiden sagt” att detta skulle hända.
De som enbart har rasistiska argument för sin oro och ilska går oftast inte att nå fram till. De kommer att fortsätta påstå att de är tystade och att man inte får vara kritisk till invandring i det här landet, hur mycket invandring det än diskuteras.
Men många har inte något motiv att vara rasistiska även om resultatet kan bli det. Och det är i grund och botten samma sak, de känner sig hopbuntade med rasister precis som de själva buntar ihop flyktingar med terrorister, och så slutar de lyssna för att de känner sig orättvist behandlade.
Men då måste vi ändå fortsätta att prata.
Vi måste fortsätta säga emot när propaganda sprids, när satirsidor används som verkliga nyheter och när någon påstår något utan att kunna redovisa trovärdig källa.
Vissa kommer att fortsätta att se detta som ett bevis för pk-elitens försök att mörka sanningen.
Men andra kommer att lyssna och då kan vi föra ett samtal där båda parter kan lära sig något.