Förslagen på nya stora projekt möts ofta av skepsis och många innovatörer betraktas som galna när de presenterar sina idéer. Brukar tänka på tillkomsten av ett av landets största besöksmål, som verkligen är ett exempel på galet projekt som på planeringsstadiet möttes av stor skepsis.
Det handlar om Kolmårdens djurpark och så här var det: Året var 1963 och jag deltog i ett konfirmationsläger på Scoutgården i Kvarsebo, en liten ort vid Bråvikens strand. En bit därifrån ligger Krokek, som var centralort i kommunen. Här hade man börjat få problem, många arbetstillfällen hade försvunnit genom nedläggning av marmorbrotten. Det fanns dock en driftig kommunalkamrer, tillika gift med ledaren för mitt läger.
Han bubblade av idéer som skulle kunna rädda bygden och den mest spektakulära var att bygga en djurpark bland klipporna mitt i skogen. Vid en föräldraträff på lägret fick vi en presentation av projektet, något jag aldrig glömmer, trots att det gått över femtio år.
Detta var långt innan videokanonernas och bildspelens tid, men genom diabilder och färgglada arkitektskisser gjorde kamreren en makalös presentation av sin idé. På bilderna såg man tigrar som vandrade omkring i bergen, isbjörnar i konstgjorda sjöar och giraffer bland tallarna.
I ett särskilt hus fanns en stor bassäng med delfiner och över hela området gick en linbana och på några bilder sågs dessutom linbanekorgar svävande över en flock tigrar.
Området där planerna var tänkta att förverkligas tillhör ett av de mer svårtillgängliga i Kolmården. Detta sågs inte som något hinder, utan snarare som en möjlighet att skapa spännande miljöer.
Efter genomgången satt de flesta helt förstummade, men sedan kom en minnesvärd kommentarer från en pappa: ”Den mannen är inte klok. Tigrar och linbana i bergen. Otänkbart!”
Han fick inte rätt, för strax efter vår konfirmation startade bygget och genom årliga återsamlingar hade vi förmånen att följa parkens framväxt till en av Europas mest kända djurparker och detta mycket på grund av sitt spektakulära läge mitt i branterna ner mot Bråviken. Och jag vet att den skeptiska pappan sedan blev en av anläggningens största beundrare, för det var min egen far.
Det var mycket tack vare den entusiastiska kommunalkamreren som djurparken kom till. Han var en äkta eldsjäl. Men utan problemen med jobben i marmorbruket hade förmodligen aldrig idén vuxit fram. Så ibland kan även en omskakad arbetsmarknad mynna ut i något positivt.
På Gotland finns nu 100 miljoner kronor i potten som stöd och kompensation från regeringen för eventuellt förlorade jobb inom stenindustrin på norr i samband med tillskapande av nya Natura 2000-områden. Alltså läge för innovativa idéer, även om det inte går att skapa ett nytt Kolmårdens djurpark. För seriösa visionärer kan flytta berg och sådana behöver vi fler av på Gotland.
Men som statens utredare Peter Larsson uttryckt det: Det ska vara långsiktiga och uthålliga projekt. Och som sagt, de ska vara seriösa. Tomtebloss som blixtrar en kort tid göre sig icke besvär.