Parkeringsavgiftsfrågan verkar hänga med även in i nästa mandatperiod.
Jag tycker det är generande på så många olika sätt. Först och främst måste jag säga att det är ganska pinsamt att så många hävdar att några kronor i timmen för en parkeringsplats gör att de hellre handlar nån annanstans än i Visby centrum.
Men det är också pinsamt att prestigen genomsyrar alla skikt i denna fråga, från bilisten som vägrar betala fem kronor för en parkering till politiker och näringsliv som för nån sorts positioneringsutmattningsprocess mot varandra.
Stämmer det att politikerna aldrig tagit initativ till dialog med handlarna i denna fråga är det bedrövligt. Även om man från början bestämt sig att beslut inte kommer att ändras kan det aldrig någonsin skada med dialog och nya argument.
Å andra sidan är handlarnas återkommande påstående att det inte finns något parkeringsproblem i Visby inte så trovärdigt för alla som försökt hitta en parkering under de mest hektiska sommarveckorna.
Men beslutet om var parkeringsavigfter ska tas ut, under hur lång tid och hur mycket, får heller inte tas utifrån ”en känsla”. Man har haft åtskilliga sommarperioder på sig att mäta trafiken och studera var trycket är som störst.
Och, inte minst: det måste finnas alternativ. Att ta ut avgifter överallt behövs inte och det styr dessutom inte trafiken. Förhoppningsvis finns alla dessa fakta med i underlaget till den strategi som ska tas fram till nästa sommar.
Med tanke på de beslut som är att vänta för att få regionens verksamhet att gå någorlunda i takt med de ekonomiska ramarna, kommer man inte att ha tid eller kraft åt alla enskilda proteststormar för alla beslut, från små till stora.
Mats Linder, Gotlands Allehanda, skrev klokt i lördags om vikten av att politikerna förklarar och argumenterar för sina beslut: ”Det räcker ju inte med att politikerna övertygar sig själva om att de är på väg att fatta rätt beslut. De behöver också övertyga medborgarna, eller åtminstone en stor andel av dem, om att det åtgärder som vidtas är nödvändiga. Det måste till när det finns en misstro bland landsbygdens befolkning mot att Region Gotland och deras valda företrädare vill dem väl”.
Detta utifrån den utbredda besvikelsen över att det hittills är landsbygden som drabbas av de flesta besparingarna.
Som jag skrivit många gånger förut är information och kommunikation en förutsättning i dagens offentliga samtal. Man kan inte vägra att svara på frågor eller överlämna åt press, radio och tv att referera och förklara de politiska besluten.
Vi lever i en annan tid.
Det kommer alltid att finnas de som ändå inte förstår eller håller med om vissa politiska beslut. Det vore ju väldigt konstigt annars. Men många kommer också att lyssna.
Hur det ska ske kan man diskutera. Nån sorts blogg eller liknande borde fungera, regionens Facebook-sida är bra men administreras inte av politiker utan tjänstemän.
Fullmäktige är en annan arena där dialogen måste förbättras från den inbjudan med armbågen som görs varje år när årsredovisningen ska behandlas.
Envägskommunikationens tider är förbi.