Väljarnas beslut i september förra året verkade länge vara ett obekvämt och jättekrångligt besked.
Nu fyra månader senare med en statsminister och en regering på plats finns det anledning till reflektion över att det kanske var det bästa som kunde hända.
Inte för att resultatet blev det bästa möjliga, verkligen inte.
Men för att tonläget och positionerna i svensk politik blev så oerhört tydliga under den tid olika försök gjorts för att bilda regering utifrån det otydliga valresultatet.
När delar av högern anammat inte bara politiken utan även ordval och tonläge från yttersta kanten av anständigheten så är vi många som är glada att just dessa inte fick förtroende att leda vårt land.
Medan denna ilska nu kan svalna och kanaliseras till en kraftfull och vass opinion behöver fokus riktas till den andra kanten.
Det liberala stödet till S/MP-regeringen är inget frikort har det påtalats flera gånger och för detta är det verkligen upp till bevis nu när alla ministrar är på plats.
Vi har inte glömt Transportstyrelse-skandalen även om Anders Ygeman nu är tillbaka som minister.
Utrikespoltiken under Margot Wallström har haft en del att önska, ändå sitter hon kvar på sin post.
Den nya kulturministern, Amanda Lind (MP), fick inte den bästa starten då det snart uppmärksammades att hon hyllat tidigare MP-ministrar där Mehmet Kaplan fanns med, beskriven som hjälte tillsammans med de övriga. Inte helt stabilt.
Annika Strandhäll får också ha kvar sin ministerpost trots kritik över ansvaret för sjukförsäkringen och hur hon låtit tjänstemännen fått bära hundhuvudet för det. Man får hoppas att detta inte är ett tecken på att Socialdemokraterna fortsätter vara oemottagliga för kritik och att oppositionen, både den liberala och den konservativa, ligger på för att avslöja minsta försök att undandra sig ansvar.
Hur ska man kunna lita på Socialdemokraterna i fortsättningen var frågan för SVT Agenda i söndagskväll. Frågan kan aktualiseras på samtliga partier som ingått eller är beredda att ingå samarbeten där det handlar om att kompromissa om sina övertygelser.
Även här är det nya tider, ingen kan längre avge orubbliga löften, allt måste vara öppet för kompromisser så länge inget, nytt eller gammalt, block har egen majoritet.
Men det ska erkännas att Socialdemokraterna svängt mest på kortast tid. När Annie Lööf sonderade för samma regeringsunderlag som nu är ett faktum sa Löfven nej. I nästa skede backar han på i stort sett alla punkter.
Makten är en förutsättning för att få igenom sin politik och oavsett om det nu ligger ett avtal med C och L är det S och MP som sitter på regeringsmakten.
Detta är ett förtroende som måste förtjänas varje dag.