I dag presenterar Gotlands Tidningar den första kandidaten till titeln Årets gotlänning 2017. Som vanligt är alla fem kandidater värdiga denna titel. Vem som får den är helt upp till GT:s läsare att avgöra.
De kommande dagarna kommer ni att få varje kandidat presenterad på ett uppslag i GT. På många sätt är det en av årets absoluta höjdpunkter för oss på GT, att få lyfta helt vanliga gotlänningar som gjort något extra under det gångna året.
Vi hoppas förstås att få skriva om gotlänningar som gör bra saker under övriga året också. Era tips tas tacksamt emot alla dagar på året.
Att formalisera denna uppmärksamhet kring positiva händelser där enskilda gotlänningar gjort skillnad är ett bra sätt att fokusera på allt bra som görs. Det lyfter oss alla tror jag.
Kanske kan den som annars bara har synpunkter på hur lite andra gör få en tanke om att själv göra en insats för det man tycker behöver göras. Alla kan inte göra stordåd, men alla kan göra något.
Det är lätt att falla in i nånannanismen, det tror jag att vi var och en kan känna då och då. Men innan man beklagar sig över andras göranden så kan man ju faktiskt istället tänka: hur kan jag själv bidra?
Det kan vara i det lilla, sätta på nytt kaffe i fikarummet istället för att svära över att kaffet är slut. I det lite större perspektivet kan det handla om att söka dialog istället för konflikt.
Hjälpa en medmänniska som behöver stöd. Eller ”bara” göra sitt allra bästa varje dag. Det kanske inte gör oss till Årets gotlänning men det gör oss till bättre medmänniskor.
Det är sjunde gången GT:s läsare utser Årets gotlänning. Kanske är det slumpen, kanske säger det något att fem av de hittills sex som utsetts varit ”lantisar”.
Micke Erixon har skapat mycket liv och rörelse i bygden i Stenkyrka, Ted Ljungqvist har varit en ledande drivkraft på landsbygden, Jane Lindell Ljunggren driver ett världskänt äldreboende i När, Birgitta du Rietz har skapat en fantastisk verksamhet på sitt Gåsemora på Fårö, Anna Jacobsson har varit en förgrundsgestalt för idrottsföreningen som gick hela vägen från Endre upp till elitnivå och landslagsspel.
Ni kan med all säkerhet förvänta er eldsjälar från gotländsk landsbygd även i årets kandidatuppställning.
Men även ”stadsboar” kan. Fjolårets vinnare Lena di Corsi bor förvisso inte i Visby men det är för hennes verksamhet där hon prisades.
Genom sitt brinnande engagemang för hälsa och träning har hon gjort storverk för många gotlänningars välmående.
Och kan något egentligen vara större: än att få andra människor att må bra? Denna förmåga präglar alla som kandiderar till Årets gotlänning och är verkligen värd all uppskattning.
Heja er!