Hur mycket är 100 miljoner?
Frågan blev aktuell under gårdagens sammanträde i regionfullmäktige där regeringens utredare Peter Larsson inledde med att berätta hur det näringslivspaket han satt samman av 100 miljoner på sikt ska rädda Gotland.
Strax därefter diskuterade politikerna hur man ska klara att vända det underskott på nästan lika mycket som ser ut att bli aktuellt. Bara för i år.
100 miljoner ska rädda vår framtid.
80 miljoner behövs bara för att rädda årets resultat.
Nog ger denna jämförelse perspektiv på vilken dimension regionens ekonomiska problem utgör.
Som vanligt blev det lika mycket diskussion kring delårsrapporten som kring budgeten.
Inte så konstigt när årets resultat är avgörande för trovärdigheten i budgeten för nästa år.
Här blev det väldigt mycket prat om ”underskott genom tiderna”. Gotländsk sjukvård har gått med underskott åtminstone de senaste cirka 40 åren. Skillnaden är att övriga nämnders resultat har kunnat balansera dessa underskott.
Det är inte hållbart eller eftersträvansvärt, men det går inte att jämföra med dagens situation.
Det är ett helt annat läge nu och om vi inte lyckas vända utvecklingen går vi mot långt större neddragningar än de 20 miljoner som majoriteten menar nu kommer att rasera välfärden.
20 miljoner mer som oppositionen, i lite olika varianter, ser som nödvändiga att spara i enlighet med krisgruppen och SKL:s analysgrupp.
Ingen har sagt att det är lätt eller att det hänger på en enda person så dessa motargument från majoriteten börjar bli mer än tröttsamma.
Oppositionens förslag och försök att påverka imponerar inte på majoriteten. Somliga menar att de inte ens har funnits.
Den rödgröna majoriteten har tidigare kritiserat ledamöter i fullmäktige som har idéer och förslag på beslut som behandlats i en nämnd innan det kommer till regionfullmäktige.
En märklig kritik som sänker fullmäktiges status som överordnad instans, samt skulle inskränka på enskilda ledamöters möjlighet att påverka om man inte också råkar sitta i en nämnd.
Under gårdagens sammanträde diskvalificerade majoriteten även förslag som läggs på nämndsammanträden. Först påstod Stefaan De Maecker att inte ett enda förslag hade lagts, sen att de lagts men för sent och till sist att de röstades ner för att de inte var seriösa.
Dessutom menade han att oppositionen inte la några förslag för att kunna påverka utan bara för ”att få uppmärksamhet”.
Med denna demokratiska kompass spelar det inte så stor roll vilka förslag som läggs eller i vilket skede.
Att då sedan i fullmäktige stå och efterlysa och välkomna breda överenskommelser låter bra men är inte mycket värt.
* * *
Vad gäller 100-miljonerspaketet som Peter Larsson nu presenterat så hoppas jag innerligt att min luttrade reaktion ska bli överbevisad när regeringsbeslutet blir offentligt.
För något så diffust och byggt på förhoppningar snarare än konkreta insatser var inte vad jag hade väntat mig i alla fall.