Den senaste tiden har alla nyheter kring hur kvinnor och flickor behandlas i olika delar av världen fått mig att må väldigt illa och känslan av maktlöshet är fysisk.
Dagens Nyheter rapporterar om att Sierra Leones president, Julius Maada Bio, i ett tal i FN i förra veckan utlyste nationellt kristillstånd i hela sitt land. Antalet våldtäkter och annat sexuellt våld har varit högt under flera decennier och presidenten lyfte frågan i FN för att belysa problemet och få till en ändring.
En väldigt stor del av offren är unga flickor, enligt presidenten själv ska 70 procent av dem vara under 15 år. Gärningsmännen är ofta nära släktingar till offren.
Det råder en tystnadskultur kring dessa brott, plus att många inte har råd att driva rättsliga processer.
I samband med Internationella dagen mot könsstympning (6 februari) påmindes vi om hur väldigt många barn fortfarande utsätts för denna vidriga tortyr.
Enligt Unicef så utsätts drygt två miljoner flickor i åldrarna 4-11 år varje år för könsstympning runt om i världen. Organisationen uppskattar det totala antalet könsstympade flickor och kvinnor som lever i dag till cirka 200 miljoner.
Och det pågår hela tiden.
Socialstyrelsen beräknar att det finns 38 000 kvinnor i Sverige som blivit könsstympade.
Cirka 30 procent av männen i världen beräknas vara omskurna.
Journalisten Magda Gads rapportering från världens farligaste land för kvinnor, Afghanistan, fortsätter.
Inte ens när kvinnorna våldtas har de något skydd, istället blir skulden deras och de sätts i fängelse eftersom de anses ”ha haft sex” utom äktenskapet.
Magda Gads rapportering från Afghanistan nästan outhärdlig att följa men vi måste.
Saudiarabien.
18-åriga Rahaf Mohammed al-Qunun fick oss att rikta blicken mot Saudiarabien i början av året då hon flytt från sin familj under en semester och via Twitter desperat ropade till omvärlden om hjälp.
Hennes familj är strikt religiös och hennes rädsla för att bli misshandlad eller bortgift fick henne att ta det drastiska, och farliga, beslutet att fly. Att så öppet ta avstånd från islam innebar risk för dödsstraff om hon återvände.
Rahaf fick asyl i Kanada. Stor hjälp hade hon av en väninna som tidigare lyckats fly och nu bor i Sverige.
”Vi kan inte studera, inte gå till sjukhuset och få medicin, inte resa och inte leva som vi vill utan tillstånd från vår manlige förmyndare. Om kvinnan försöker göra någonting utan tillstånd från sin manlige förmyndare kan han sätta henne i fängelse” berättade denna väninna i en intervju för Svenska Dagbladet.
Hedersvåld.
Inte ens när kvinnorna flyr till Sverige är de fria från våld och förtryck. Hedersvåld och patriarkala kontrollsystem finns även här. Detta måste självklart på alla sätt stoppas.
Att dessa parallella samhällen vuxit upp i framför allt städernas förorter är ett gigantiskt svek mot kvinnorna.
Sverige kan försöka påverka andra länder med olika metoder.
Det är lätt att förlamas av maktlöshet inför det faktum att så många länder ännu styrs av diktatorer och våldsverkare.
Men här, inom vårt eget lands gränser, här har vi fullt mandat över både lagstiftning och lagföring av dem som bryter mot lagen.