Statsminister Stefan Löfven (S) inledde sitt sommartal med att berätta att han valt att ägna en stor del av det åt skolan.
Och med tanke på alla lärare som utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) säger sig prata med så borde regeringen verkligen ha en bra grund att stå på för att hitta konstruktiva lösningar för att vända skolkrisen.
Särskilt också med tanke på att det som hittills gjorts och sagts i frågan har varit lätt att skämta om, var förväntningarna höga. Det borde inte vara svårt att infria dessa förväntningar när utgångspunkten är minnet av Fridolins makalösa Youtube-film till lärarna. Att tilltala lärare som om de vore lågstadiebarn är kanske inte det bästa sättet att skaffa sig respekt och trovärdighet.
Därför är det obegripligt att när man nu presenterar sina ”kraftfulla åtgärder” så handlar det om att skaffa fler platser på lärarutbildningarna.
Utbildningar som bokstavligt talat vem som helst kommer in på i dag då kraven är så låga. För ett par år sedan granskade DN skolan och kunde bland annat berätta att det räcker att skriva högskoleprovet utan att läsa frågorna för att komma in. Slumpvisa svar ger statistiskt sett minst 0,1 vilket räcker för att bli lärare i dag.
Det som behövs minst av allt är alltså att göra det lättare att bli lärare.
Statusen på utbildningen och yrket behöver höjas, inte sänkas.
Förutom detta behövs en långsiktighet och tydlighet i vad skolan och lärarna ska fokusera på. När regeringen berättar om vad den gjort för skolan sedan den tillträdde och nämner en ”läsa-skriva-räkna-garanti” inser man hur stort problemet är.
Men den rödgröna regeringen med sin vapendragare Vänsterpartiet som outtröttlig blåslampa väljer att se privata aktörer i skolan som det stora, och till synes enda, problemet. Och med detta att familjer själva kan välja vilken skola de vill sätta sina barn i.
Jag kan av naturliga skäl inte tala för alla familjer men jag vågar ändå påstå att de flesta väljer att söka sig till de skolor som de anser uppfyller sitt uppdrag bäst. Tillsammans med den avgörande faktorn att skolans läge måste passa in i familjens övriga logistik.
Ingen väljer frivilligt en dålig skola. Ingen skulle heller behöva vara hänvisad till en dålig skola, privat eller kommunal, för att det inte finns alternativ. De skolor som väljer att samla skattepengar på hög på undervisningens bekostnad ska bort. Men hur gör vi då med kommunala skolor som använder skattepengar men ändå inte uppfyller sitt uppdrag? Och dessutom gör det med underskott som drabbar andra kommunala verksamheter.
Det är ju på ett sätt samma missbruk av skattepengar, de kommer inte skolan till del.
Men så länge de ideologiska skygglapparna sitter fastklistrade på regeringen, till och med på det parti som en gång var ivriga förespråkare för det fria skolvalet (MP), så lär inte verkliga problem få verkliga lösningar. Då får vi fluff.
Den andra stora nyheten: höstlovet ska byta namn till läslovet.
Fluff var ordet.