Det finns många bemärkelsedagar att uppmärksamma i gotländsk tidningshistoria.
I dag fokuserar vi på ett uppslag här i GT över vårt eget 50-årsfirande. Den 1 januari 1967 bildades Gotlands Tidningar när Gotlänningen och Gotlands Folkblad slogs samman till ett bolag. De båda tidningarna fortsatte dock att komma ut som egna tidningar under eget namn i 16 år, fram till den 1 september 1983, då de fick samsas i samma tidning och där varumärken levde kvar genom var sin ledarsida.
Så som det fungerar än i dag.
Vi har en plansch här på redaktionen med bilder på alla anställda på GT 1988. Där finns 98 personer med på bild. Ni ser den härintill. Så många är vi inte ens totalt på hela Gotlands Media i dag.
I de 98 ingick förvisso även administration, tryckeri, redigering, fotografer. I dag är mycket samordnat mellan GT, GA och Helagotland, samt att vissa arbetsuppgifter utförs i Norrköping för hela NTM-koncernen.
Men det är självklart inte bara numerären som skiljer dagens mediesituation mot hur det var för 50 år sedan. Ännu när jag började, 1992, ägnades en hel del journalistarbete åt ren returinformation. Vi besökte varje vecka tingsrätten och skrev för hand av alla lagfarter så att läsaren kunde se vem som köpt en fastighet av vem för hur mycket.
När byggnadsnämnden haft sammanträde gällde det att hänga med när nämndens ordförande gick igenom de tjocka handlingarna och konstaterade ”bygglov” eller ”avslag” i ganska högt tempo. Sen fick man ägna resten av dagen att skriva rent alla bygglov, avslag och positiva förhandsbesked för publicering i tidningen.
Så gott som alla domar vid tingsrätten blev notiser, liksom andra små och stora nyheter man kunde hitta i posten vid kommunen eller länsstyrelsen. Notisspalterna är i dag ett minne blott, liksom alla de minnesrunor man skrev över gotlänningar som gått bort. Och begravningsreferaten. Man kunde utantill vilket nummer de vanliga begravningspsalmerna hade och vad präster och kantorer hette över hela ön.
Begravningsreferaten finns fortfarande kvar, liksom många andra familjenyheter. Dock inte i papperstidningarna utan på webben.
Personligen blir jag då och då förbluffad över hur andra inslag i våra tidningar verkar kunna överleva alla neddragningar och omgörningar. Jag tänker på börssidorna där man visar hur aktier och fonder går upp och ner, den som är intresserad av det kan väl kolla sånt i realtid på nätet?
Sen gäller inga etiska regler om textreklam när det gäller vissa saker. Spel på hästar och annan sport anses av nån outgrundlig anledning inte vara reklam.
Nya bilar och nya böcker är helt okej att recensera och ”anmäla” men ingen skulle komma på tanken att ha en vinjett för ”Nya tapeter”.
För mig finns det dock en förändring som gör mest ont av alla. Det är att det journalistiska hantverket i dag är helt borta. Redigerare och fotografer som är avgörande för ett bra slutresultat är i stort sett helt ersatta av mallade sidor och ”kortknäppande” reportrar.
Detta trots att bilden som budskapsbärare är viktigare i dag än någonsin.
Hur ser det ut när GT fyller 100?
Den som lever får se.