Sällan har partierna haft ett mer gyllene tillfälle än nu att fånga upp det politiska intresse som etablerats under månader med regeringssonderingar. Partipolitiken har varit högst upp på nyhetsagenaden sedan 10 september och aldrig har svenskarna diskuterat partipolitik så mycket och så ofta som under dessa månader.
Förvisso har många gjort det i irriterade ordalag men den demokratiska och till sista sekunden helt ordnade processen har också gjort att insikten om vårt demokratiska system blivit tydligare för många.
Ingen kan längre påstå att det inte spelar någon roll hur man röstar.
Detta intresse behöver kanaliseras in i de politiska partierna. De behöver vitaliseras, föryngras och breddas. Allihop.
Än så länge finns det tillräckligt många som vill jobba politiskt men vad gör vi den dagen det ideella engagemanget är borta och den som tillfrågas om ett politskt uppdrag svarar: What´s in it for me?
Det är ju faktiskt inte helt självklart varför man ska engagera sig frivilligt och ideellt i något som man sen får skit för.
Redan i dag kritiseras politiken på högsta nivå för att sakna akademisk kompetens.
Det här gäller så klart på alla nivåer. I dag är det ingen större konkurrens om politiska uppdrag. På sikt är det förstås en förödande utveckling.
Men hoppet ligger i människans inneboende behov av att engagera sig. Viljan att göra något åt de samhällsproblem man ser finns runt omkring en.
I dag är det inte lika sjävklart som förut att detta engagemang leder till ett partipolitiskt arbete. Ändå är det just partipolitiken som är grunden och det enda sättet att faktiskt förändra något.
Den som är politiskt aktiv kan vittna om mycket slit så klart. Men också väldigt mycket glädje, samvaro och att man får en plattform för både den egna och samhällets utveckling. Detta behöver komma igenom bruset från alla dem som tror att politik handlar om helt andra saker.
Bildning behöver bli ordet för året.
Det finns så många kloka röster i debatten som skulle tillföra politiken, och därmed oss alla, stora värden.
Politik är som bekant ingen isolerad verksamhet för inbördes beundran, det handlar om skolan, näringslivet, vatten- och avlopp, bygglov, sjukvård, vägunderhåll, räddningstjänsten, ambulanser, bibliotek, bussar, äldreomsorg och allt annat som politiken är med och bestämmer hur det ska vara.
Genom att fånga upp intresset kan man också styra tillbaka debatten till att handla om praktisk politik. Om partierna bara ska få röster som belöning, eller förlora dem som bestraffning, får vi se fram emot långt mer bökiga processer än den vi sett efter det här valet.
En aktuell mätning gjord av Aftonbladet/Inizio visar att det är lite så det fungerar. Vänsterpartiet ökar, inte på grund av att fler plötsligt blivit övertygade om partiets politik utan för att partiet var emot en S-ledd regering som driver liberal politik. Socialdemokraterna straffas av samma skäl.
Centerpartiets väljare verkar trogna. I valet fick partiet 8,6, i Inizio-mätningen 8,3. Inte dåligt för ett parti som så många hävdat har gjort sina väljare så djupt besvikna.