Vad är det som gör att vissa politiker tar varje tillfälle i akt att knyta invandrare till kriminalitet men aldrig någonsin berättar om det som trots allt är det vanligaste?
Att de som kommit hit från andra länder är precis som alla andra? De jobbar och betalar skatt.
Att svensk invandringspolitik och integration har väldigt mycket att önska är en sak, men invandrarna kommer inte hit för att leva på bidrag. De har flytt från olika sorters förföljelse eller sökt sig ett bättre liv än i hemlandet där framtiden varit förutbestämd till misär och fattigdom.
I en värld där möjligheten att ta sig ur dessa villkor ökar ställs krav på fungerande system för asylmottagning och arbetskraftsinvandring. Asylskälen ska värnas, handläggningarna vara rättssäkra och snabba.
Det som nu sker där unga människor som bott här i fyra år, pratar svenska, fått jobb och nätverk för en god framtid, utvisas tillbaka till det elände de flytt ifrån, är ovärdigt.
Dessa ungdomar beskrivs av många i övrigt sansade personer i ordalag som gör mig illamående. Det som förut bara kunde sägas på den yttersta högerkanten sägs i dag av helt vanliga politiker som i andra sammanhang talar om vikten av sans och balans, ordning och reda.
De som använder sin tillflyktsort i Sverige till att begå brott eller missionera för islamistisk terror ska inte få stanna.
Det ska däremot de som skaffat sig ett ordnat liv, jobbar och sköter sig men som inte fått tillräckligt många dagars semester eller haft några kronor för lite i lön.
De som nu beskriver möjligheten för familjer att återförenas som att vi ”öppnar gränserna” borde tänka sig in i hur bra människor kan integreras om barn och föräldrar lever i olika länder.
Rätten för familjer att leva tillsammans är en grundläggande mänsklig rättighet. Det är ovärdigt att beskriva det som något annat än just detta.
Alla partier utom Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade lyckligtvis för denna möjlighet, samtidigt som de tillfälliga hårdare reglerna för invandring ska behållas.
Kritiken mot invandring förklaras ofta med att integrationen inte fungerar. Samtidigt saknas all form av egen politik för en bättre integration. Istället ska kraven skärpas med språktest och att man måste anta ”svenska värderingar” för att välkomnas till vårt land. Här behöver man tänka till på hur-frågorna.
Många gotländska familjer lever i dag åtskilda. Inte genom biologiska släktband men efter att ha levt tillsammans sedan 2015 då många flyktingar kom till ön. Nu håller de kontakt med sina ungdomar som sover under broar i Paris dit de sökt sig i hopp om att få stanna där.
Säg mig hur det detta kan vara rätt och rimligt?