Svenskt Näringslivs vd, Carola Lemne, uttalade sig i DN i mellandagarna om problemen med Las, lagen om anställningsskydd.
Hennes exempel på hur det kan bli när Las inte fungerar, blev för de flesta andra ett skolexempel på hur Las faktiskt fungerar: Ett företag behöver ställa om, från att ha 200 ”arbetare” behöver man nu 20 ingenjörer. Lemne menade att det var snudd på omöjligt och i vart fall vädigt dyrt, att säga upp arbetarna för att istället anställa ingenjörer.
Inte bara LO och S har gått i taket av uttalandet utan även partipolitiskt obundna aktörer som företrädare för Unionen och TCO. För om det inte längre finns arbetsuppgifter för ”arbetarna” så uppstår arbetsbrist och de sägs upp. En självklarhet för alla som kan sin Las.
I en kommentar på Svenskt Näringslivs hemsida säger Carola Lemne att det var ett illa valt exempel. Ja, det var illa valt, så illa att det faktiskt inte går att ursäkta ens i efterhand. Det är för avvikande för att vara en tankevurpa.
I förklaringen får man dock en bättre bild av vilka problemen för Svenskt Näringsliv är. Det är omständliga processer vid omorganisationer. I dag behöver företag snabbt byta fot för att möta konkurrens och trender. När man vill göra en större förändring ska det först informeras, sedan förhandlas, sedan ska resultatet genomföras. När man är klar kanske man behöver byta riktning igen.
Den verkligheten blir dock varken snabbare eller enklare av att förändra turordningsreglerna. Förhandlingar som är slarvigt förberedda kan ta väldigt lång tid. Kopplas de anställlda in först när allt är klart, bromsas processen för att facket ska kunna hinna ikapp för att utföra sitt uppdrag.
För det första har man rätt att förstå vad det är arbetsgivaren vill göra, sedan måste man se över att alla berördas rättigheter tas tillvara.
Däremot är det exakt samma lagar och avtal som styr båda parter. Det är inte ”fackets” regler, det är avtal som slutis av båda parter. Ser man varandra som fiender blir självklart också processerna tröga.
De problem som finns för små företag kan jag sympatisera med, det är inte lätt att helt utan HR-avdening ställas mot ett kunnigt och kraftfullt fack samtidigt som den dagliga verksamheten ska skötas. Kanske har alla som har eller har haft fackliga uppdrag särskild förståelse för detta då det är exakt samma förutsättningar man har som fackligt ombud. Förutom sitt arbete ska man sköta förhandlingar och annat som ingår i ens uppdrag.
Carola Lemne påstår i sitt förtydligande att ”i många fall är det enskilda fackets inställning avgörande för i vilken utsträckning hänsyn tas till företagens behov”.
Även här är det svårt att förstå vad hon menar, facket och företagsledningen har ett viktigt gemensamt intresse och uppdrag som är överordnat och det är att det går bra för företaget. Parternas inställning kan förvisso påverka kulturen kring förhandlingsbordet men styr knappast över lagar och regler.
Däremot kan processerna ta lång tid om den ena parten ständigt vill förbigå lagar och avtal utan att kompensera för detta. Och det kanske är lite där vi närmar oss pudelns kärna.