Även om varpasporten lockar färre och färre tävlas det fortfarande i svenska mästerskap i den anrika sporten. Det finns varpalag runt om i landet, inte bara på Gotland, där varpan har sitt ursprung och än i dag starkaste fäste.
Trots att varpan lever, om än inte frodas, ingår den i den räddningsaktion för svensk kultur som Sverigedemokraterna nyligen stod upp för vid sina partidagar i Sölvesborg. Man kastade varpa och störtade stång, dansade folkdans och annat man ansåg ingå i ett hotat svenskt kulturarv. Man ville ha ett roligt inslag i sitt evenemang, men partitoppen Mattias Karlsson förklarade för besökarna att det även fanns ett djupare skäl: ”Det är våra traditioner som gör oss till svenskar. Men makteliten vill ta dem ifrån oss”.
När tidningen Sydsvenskan söker upp Karlsson för att fråga vad han menar, var hotet kommer från, svarar han: ”Klart att ingen fysiskt stoppar någon från att göra det. Men makteliten, politiker och akademiker, ser det som töntigt och skambelagt, medan allt det utländska ska respekteras och beundras”. (Sydsvenskan 26 augusti).
Detta diffusa hot genomsyrar Sverigedemokraternas hela existens. Det finns nån som vill ta nåt av oss. Vår kultur, vårt språk, vårt land, våra jobb.
Därför måste vi bygga murar, stänga gränser, hålla hotet stången.
Att allt färre vill vara med i ordnade luciatåg betyder inte att Lucia-firandet är stoppat av skumma krafter. Att allt färre kastar varpa betyder inte att någon förbjuder oss att göra det.
Genom att ständigt ge näring och bygga på denna oro banar man väg för sin politik och sin väg till makten.
Därför ser man gärna att myter och illa underbyggda farhågor sprids. Som att den ena efter det andra av våra traditioner kommer att förbjudas för att inte ”kränka” dem med andra traditioner.
Oro och ilska över att andra överdriver eller underskattar, beroende på viket hot man pratar om, blir tydligt inte minst i debatten kring Nato. Ska Sverige vara med eller samarbeta med Nato?
Här är motståndarnas återkommande argument att hotet från Ryssland och Putins intentioner är något som Nato-anhängarna hittat på för att förespråka medlemskap.
Det finns sannolikt fog för att diskutera hur stort hotet från Ryssland verkligen är, men när man samtidigt som man avfärdar Ryssland målar upp Nato och USA i exakt samma färger som man kritiserar andra för att göra mot Ryssland, då blir det inte trovärdigt.
Kritiken mot den stora övningen Aurora 17 är högljudd och kryddad med farhågor för att kärnvapen ska finnas med på ett hörn, medan den minst lika stora ryska övningen Zapad-17 som kommer att pågå ungefär samtidigt, helt utan insyn från omvärlden, inte verkar uppröra alls.
Att vara orolig för krig, eller att få sin frihet begränsad, är djupt mänskligt.
Det här är en upplevd otrygghet vi behöver bemöta med trygghet: saklighet, omsorg och tydlighet.
Framför allt från samhällets grundpelare, politiska partier, rättsväsende och medier.
Det finns nog med verkliga problem att oroas över.