Det är nu länge sedan jag ställde ett par frågor till regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) och jag har ännu inte fått något svar. Eva Nypelius (C) ställde i samma veva också frågor om vad han menade med att Centerpartiet är ett extremt nyliberalt parti.
Björn Jansson kanske har svarat Eva Nypelius i verkliga livet, de bör ju ses ofta i korridorerna på Visborg.
Gotlands Folkblad erbjuder honom plats med jämna mellanrum men antagligen anser han mina frågor ointressanta att besvara.
I en värld där de flesta kommunicerar mycket via sociala medier blir det ett tomrum när det saknas kanaler mellan medborgare och makten. Detta förhållande fungerar precis som det gjorde för 20 år sedan.
I dag finns tolv heltidsanställda kommunikatörer inom Region Gotland. Vad jag förstår jobbar de flesta mest med internkommunikation. Att det behövs så många tjänster för att man ska prata med varandra internt, kan tolkas på flera sätt.
Hade de använts för extern information och dialog med medborgarna hade jag haft större förståelse.
Det är ju inte meningen att Björn Jansson helt ensam ska chatta med folk på Facebook och Twitter.
Men att vara med i sociala medier, snabbt stävja rykten och informera om fakta, skulle lyfta samhällsdebatten många snäpp.
Bäst i klassen i denna gren är regionstyrelsen genom kommunikatören Tomas Ängshammar som är snabb med att lägga ut och svara bland annat på regionens Facebook-sida.
Men regionråden borde också ha varsitt FB-konto, det räcker att gå in där en gång om dagen, kolla av, svara på frågor, delegera det som behövs och visa sin närvaro och sitt intresse för dialog.
Man bör först skaffa sig en tydlig strategi närvaron i sociala medier, blir det för utstuderat, om det enda man lägger ut är hur fantastiskt allt och alla är, då blir det ointressant och som en reklamkanal. Personligt utan att vara privat och ett genuint intresse av kommunikation tror jag är det som krävs.
Lite just detta sistnämnda är det jag tycker saknas hos Björn Jansson. Och han är inte ensam.
Man tycker inte att man har nån plikt att svara på ”fiendens” frågor, ibland har jag till och med fått känslan av att man inte har med den politiska ledningen att göra om man inte är partist. ”Ni måste acceptera att det var vi som vann valet” är en talande kommentar i det avseendet.
Genom att inte svara på frågor och bara använda sitt utrymme i medierna till att ”predika”, håller man sig kvar i den gamla tidens sätt att vara politiker. Ett undantag som bekräftar regeln är Centerpartiets Jonas Niklasson i Hablingbo. Jag har de flesta lokala politiker i mitt flöde så jag vågar påstå att han sticker ut. Han svarar på inlägg, tar debatten med stor respekt även för personer som svingar vilt omkring sig.
Han visar att han inte vill pracka på dem något, utan att man ska förstå varandra istället för att medvetet missförstå och gräva ner sig ännu djupare i sina skyttegravar.
Och jag kan lovar er en sak till. Att hinner Jonas Niklasson, då hinner alla.