Alliansstyret har inga idéer.
Alliansstyret visar inget ledarskap. Så låter det med en röst från Socialdemokraterna som verkar ha hittat sin roll som oppositionsparti.
Å andra sidan är det ett evigt klagande på allt som oppositionen anser att det nya styret gör fel. Jag vet ärligt talat inte vad de väntat sig. Men tydligen var det nåt större än att i varje beslut rikta politiken åt det håll man strävar.
För tre år sedan bildades en krisgrupp när man insåg att regionens ekonomi inte var hållbar. Något var tvunget att göras för att vända skutan. Alla var överens. Åtminstone fram till att det konkreta beslutet skulle fattas.
Då backade den då rödgröna majoriteten och röstade på ett mildare besparingspaket (170) än det som tjänstemännen och alla varit överens om var helt nödvändigt (290-310) och som även SKL:s analysgrupp stått bakom.
Sen ägnade man följande år åt att mena att allt skulle vara så mycket värre om ”Alliansens” förslag vunnit bifall: ”Ni ville ju spara ännu mer på det ena och det andra”.
Det man också var överens om för att uppnå besparingskravet på 170 miljoner på tre år, var att det sannolikt skulle behövas större ingrepp än att hyvla lite kostnader här och där.
Så mycket av den varan har det dock inte blivit konstaterade regionens ekonomichef Åsa Högberg i P4 Gotland i går.
Nu riktar oppositionen kritik mot allt som den borgerliga regionledningen försöker göra för att minska underskotten och få en ekonomi i balans på sikt.
Fritidsbankerna är en fantastisk verksamhet där man kan låna utrustning som behövs för att utöva en sport. Frågan är om det är regionen som ska stå för denna tjänst när pengarna inte räcker till för att driva kärnverksamheten.
Här borde man kunna ordna föräldranätverk och samarbeten med idrottsföreningarna för att nå samma resultat.
I motionsflödet till fullmäktige ses förslag på ytterligare kostnader i rena utökningar av regionens service.
Den som inte ser skillnaden i ledarskap i hur de olika politiska konstellationerna angriper uppdraget har sannolikt ambitionen att ”sätta en egen bild” av läget.
Budskapet och signalerna från politiken borde vara tydligt och samstämmigt även om man inte är överens om hur man ska nå målet. Men att läget är allvarligt och kräver genomgripande åtgärder borde man kunna enas kring.
Här finns faktiskt inget utrymme för populistisk kortsiktig taktik inför nästa val.
Det handlar om längre perspektiv än så. Som Åsa Högberg sa i radiointervjun, regionen ska leva för evigt.
Även de som kommer efter oss har rätt till en fungerande välfärd.
Tillgång på skridskor står ganska långt ner på priolistan. Krasst men sant.
Liksom att erbjuda ”gratis” halkskydd eller cyklar till medborgarna. Det enskilda ansvaret jämfört med samhällets behöver tyvärr öka, inte minska.
Varje beslut som utökar välfärden behöver ha en vidhängande finansiering klar. Det finns ju faktiskt reformer som både utökar servicen som de totala intäkterna, som Rut- och Rot-reformerna.
Slutligen är det läge att ge en eloge till alla chefer och alla medarbetare inom regionen. Genom ett ständigt fokus har man trots allt lyckats uppnå 85 procent av besparingarna och i rapporten konstateras att man ser ytterligare möjligheter att effektivisera.
Det som behövs är ett tydligt helhetsgrepp och ett sammanhållet program.
Och då är vi tillbaka på det där med ledarskap och förhållningssätt.