Ulla Pettersson, Socialdemokraternas nyvalda ordförande på Gotand, hälsade välkommen till Bingebyparken med att citera Anders Lindberg, Aftonbladets ledarsida. Han hade dagen till ära beskrivit Första maj som ”Socialdemokraternas hemliga superkraft, en manifestation av partiets förmåga att regera och samtidigt vara i ständig opposition mot orättvisor”.
Nå, den superkraften verkar ärligt talat inte jätteskrämmande om man studerar tendensen för medlemmarnas och sympatisörernas tillslutning.
I år var Socialdemokraternas Första majtåg kort. Skulle gissa på knappt 100, om man räknar bort orkestern men räknar in dem som samlats direkt i parken, utan att gå tåget.
P4Gotland rapporterade att 200 fanns på plats på FI/V:s evenemang på Cirkusplatsen. En talande bild av ”det nya politiska landskap” som alla numera hänvisar till.
Jag håller dock med Anders Lindberg och Ulla Pettersson om att Första Maj rent teoretiskt är en av Socialdemokraternas största tillgångar som samlande kraft. Man har till och med lyckats få det till en helgdag, en ledig dag där allt fokus riktas mot ens parti och dess innersta värderingar.
En klar superkraft som försvagats ordentligt av vad som kan kallas partiets motsvarighet till vad kryptonit är för Stålmannen. Riktigt vad denna kryptonit består av ägnas mycken tid och möda. Hur kunde man gå från ett 40 till ett 20 procentsparti? Trots symbiosen med en stor del av fackföreningsrörelsen där nästan alla som jobbar är anslutna?
Att peka på Sverigedemokraterna och deras svartvita lösningar är inte hela svaret. Inte för den del av arbetarrörelsen som har solidaritet och rättvisa som ledord. Däremot har det lockat dem som sedan länge ogillat ”utländsk arbetskraft” och som gillar protektionistiska murar som stänger dessa ute.
Första majtalen vid det socialdemokratiska firandet var ideologiska och helt utan attacker mot ”borgarna”, förutom saklig kritik mot M:s och SD:s närmande till SD. Inget i nivå med Stefan Löfvens retorik som ni kan se i citatet i spalten härintill.
Ett par obegripliga skyltar i tåget var riktade mot Centerpartiet, en varning för att ”C blinkar höger men svänger vänster”, något som borde vara en dröm för en socialdemokrat om det nu hade stämt. En annan skylt varnade för ”den nyliberala muren”...?
Huvudtalaren, landsbygdsminster Jennie Nilsson, talade om partiets utmaningar i och med Januariavtalet men markerade att man står upp för alla delar i detsamma, även de man helst skulle slippa.
Inför EU-valet lyfte hon de tre viktigaste skälen att gå och rösta även om man känner att det inte betyder något eller att man inte känner sig insatt: Högerpopulismens framväxt i Europa, klimathotet och jämställdheten.
Frågor som hänger tätt samman då de två sistnämnda är frågor som högerpopulisterna ser som överdrivna och därmed vill motarbeta.
Årets EU-val är i mångt och mycket en kamp mellan högerpopulisterna och de progressiva krafterna. Att inte utynyttja sin röst i EU-valet är detsamma som att ge sitt tysta tillåtande till att högerpopulismen växer.