Vi var nog många som studsade till när Kirsten Åkerman, regionchef för Svenskt Näringsliv på ön, på ett frukostmöte i veckan tyckte att vi skulle ge tillbaka de 100 miljonerna till staten. De miljoner vi fick som ersättning för att regeringen utpekade Nordkalks tänkta brytningsmark till Natura 2000-område.
Vi är vana med en, i mina ögon, förlamande enighet och att alla ska framhålla det positiva, tänka framåt och inte prata om det som varit. Därför är det så befriande med en person som bryter detta klappa medhårsmönster och talar sitt hjärtas mening.
När hon sedan kritiserade både länsstyrelse och regering i samma andetag bröts ännu ett tabu, man ska inte stöta sig med politiken.
Och det ska man ju inte heller om man med detta tar partipolitisk ställning. Jag förutsätter att Kirsten Åkerman kommer att ge kängor även till kommande borgerliga regeringar när det behövs.
Att vara partipolitiskt obunden är inte detsamma som att inte ta ställning i politiska frågor. En insikt som verkar vara svår att hantera lite överallt nuförtiden. Ängsligheten är ibland löjeväckande när någon försöker göra rätt men när det blir så fel.
Tillbaka till Kirsten Åkerman. Hon menade att en stark länsstyrelse och en svag regering lett till ett stopp för en stor och konkurrensstark industri på Gotland samtidigt som man annekterar mark som man belägger med skyddsföreskrifter.
Hon menar att det är ”starka signaler som påverkar företagsklimatet”.
Peter Larsson, regeringens samordnare för att ta fram en plan för hur de 100 miljonerna ska användas på Gotland talade om företagsklimatet som en upplevelse. ”Att företagsklimatet upplevs som dåligt behöver inte betyda att det ÄR så dåligt”.
För varje gång någon påstår detta känns det som att klimatet sjunker ännu en grad.
Så låt oss sluta vara så himla överens. Det är när våra sanningar utmanas som vi kommer framåt. Det är bra att tänka positivt men om det betyder att man ska låtsas som att det dåliga företagsklimatet egentligen inte finns har vi en rejäl uppförsbacke.
Om man tror att signaler och politiskt ideologiska beslut inte påverkar företagsklimatet då behövs det mer än en hjälpmotor för att ta oss upp för denna backe.
En naturlig del när man ska prata om tillväxt är att ta upp möjligheterna som uppstått i och med att vi fått cirka 500 potentiella nya invånare till vår ö. Madelene Johansson från projektet ”Hej Gotland” berättade om dels vilka det är som kommit, dels vad som behövs för att få dem att stanna.
Och, surprise! det är exakt samma faktorer som behövs för oss alla: vi behöver trygghet, mat och tak över huvudet, jobb och möjligheter.
Här finns kompetenser av de mest skilda slag, allt från högutbildade till personer utan utbildning men som är duktiga yrkesmänniskor.
Här måste vi komma över inställningen att enkla arbeten till lägre lön är något fult som människor inte ska behöva utstå. Inte bara för de nyanlända utan för alla som står långt från arbetsmarknaden och som aldrig kommer att kunna eller vilja tillgodogöra sig en högre utbildning.
Särskilt för en regering som avslutar alla sina meningar med att deras politik är den bästa: För alla.