Skribenten Sofia Lilly Jönsson gör nu helt om och kallar skriverierna i Dagen för ”analys” och jämför det med sitt jobb som kulturkritiker.
Det är något helt annat än hur det presenteras i tidningen och i den långa (och totalt okritiska) intervjun i Radio Gotland.
Där påtalas gång på gång att det är en journalistisk granskning grundad på journalistiskt arbete, att det handlar om fakta, inte åsikter.
Hade det presenterats som Sofia Lilly Jönssons tolkning och personliga analys av det som hänt så hade det ju varit en helt annan sak. Då hade alla förstått att det var en partsinlaga. Inte som nu, åsikter och snävt utvalda vittnesmål om läget i Visby domkyrkoförsamling, presenterat som journalistik.
Jag var noga med att stryka under att de som mår dåligt på arbetsplatsen självklart ska tas på allvar och få den hjälp och det stöd man har rätt till. Men när problemet enligt facket pågått i tio års tid så måste man också ställa sig frågan varför inte fackliga företrädare och skyddsombud använt sig av den lagstiftning som finns.
Det är inte tillåtet att trakassera och mobba anställda. Att enskilda medarbetare inte vill starta processer kan vara begripligt men här säger facket att det varit ett generellt problem som präglat hela arbetsplatsen i tio års tid.
Då behöver ingen enskild hängas ut för att facket ska kunna ställa krav på arbetsgivaren om åtgärder.
Det är lite därför det finns förtroendevalda företrädare.
Så nej jag rekommenderar verkligen inte de drabbade medarbetarna att använda telepati, jag rekommenderar dem att kräva av sitt fack att de använder de lagar och avtal som finns för just detta.
Det är en mer framkomlig väg och när problemet är så generellt är man dessutom starka tillsammans.
Sofia Lilly Jönsson berättar om sina informanter och att hon fått väldigt mycket respons som stärker hennes bild. Ja, vi kan väl säga så här: detsamma.
Det är ju det som är problemet med Dagens ensidiga dokument, bara kritikerna till Mats Hermansson får komma till tals. Jag tror inte domprosten är ofelbar, vare sig som präst, arbetsgivare eller människa. Men hade han varit den despot som beskrivs hade det varit tjänstefel att som personalens företrädare bara uppgivet rycka på axlarna.
Och precis som jag skrev är det inte rapporteringen om arbetsmiljön som är det allvarliga i detta.
Det allvarliga är att Dagen misstänkliggör och grovt förolämpar de inom kyrkan som tagit strid för de ungdomar som för sju-åtta år sedan blev utsatta av en då drygt 40-årig präst. En präst och själavårdare som ansåg det lämpligt att inleda sexuella relationer med bland annat flera unga flickor, både i kyrkan och i den gifte prästens hem.
Tidningen Dagen menar att denna kritik och upprördhet är spelad för att dölja att tre heltidstjänster i Visby domkyrkoförsamling minskas till vardera 75 procent. Tidningen har inga belägg för detta men det är det som är huvudbudskapet och som förstärks genom en ledare, också den helt grundlös och byggd på insinuationer.
Detta centrala i kritiken berör inte Sofia Lilly Jönsson med ett ord.
Det är en tystnad som talar. Högt.