Åtalet mot två gotländska män med kopplingar till Nordiska Motståndsrörelsen, som misstänks för hemfridsbrott hos åklagaren Mats Wihlborg i samband med den misstänkta gruppvåldtäkten i höstas, visar tydligt hur de svenska nynazisterna jobbar och vilka konsekvenserna blir för den som utsätts för dem.
För andra kan det vara bekvämt att låtsas att Nordiska Motståndsrörelsen är ett politiskt parti, visserligen med lite obehagliga åsikter, men ändå politiker som ska ha samma rättigheter som andra.
För den som utsätts för deras ”åsikter” följer en ständig oro och rädsla för att när som helst ”få hembesök” eller att ens nära och kära ska utsättas för dem.
Nyligen åtalades tre personer i Göteborg med anknytning till NMR för tre bombattentat, de misstänks för allmänfarlig ödeläggelse, mordförsök samt försök till allmänfarlig ödeläggelse.
Åklagaren menade dock att det inte är att betrakta som terrorbrott.”Vi har däremot inte bedömt att det är fråga om terroristbrott.
Vi kan till exempel inte se att gärningarna allvarligt har destabiliserat politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer. Inte heller att attentat mot flyktingförläggningar och flyktingar generellt kan anses innefatta att allvarligt injaga fruktan hos befolkningsgrupp” säger kammaråklagare Mats Ljungqvist till SVT.
Bomberna briserade vid två flyktingförläggningar samt vid fackförbundet Syndikalisternas lokal.
Helt normalt politiskt arbete?
En 22-årig man körde i söndags sin bil rakt in i en demonstration vid Migrationsverket i Malmö där han även sprutade pepparsprej på ett antal demonstranter. Bilen var smyckad med en nazistisk symbol.
Han misstänks nu för skadegörelse, brott mot vapen- och knivlagen, framkallande av fara för annan, samt hets mot folkgrupp.
Precis så som vilket parti som helst jobbar.
Eller inte.
Snarare är det mer relevant att dra paralleller till IS. Både gällande åsikter och metoder.
I Norge har man en annan syn på saken. Nordiska Motståndsrörelsen nekades tillstånd till en demonstration med hänvisning till risk för störande av ordning.
Och eftersom de tänkte tåga under parollen ”Krossa homolobbyn” kan man ju ana att vissa befolkningsgrupper har anledning att känna oro för sin säkerhet.
Många argumenterar för att ”det är bättre att ha koll på dem” genom ett tillstånd och att detta också innebär en garant för att de inte ska våga begå några brott.
NMR jobbar dock inte bara med öppet våld, de filmar, noterar och kartlägger människor som de anser vara förrädare av olika slag. Informationen sprids i deras nätverk, lögner kompletterade med hemadresser läggs ut på nätet.
Vetskapen om detta kanske inte skrämmer politiker eller poliser som har starkt skydd kring sig som personer. För en vanlig medborgare som råkar hamna i skottgluggen är det svårare att känna sig trygg.