Ylva Liljeholm, Kulturföreningen Roxy, skrev i gårdagens utgåva av Gotlands Gratistidning en krönika under rubriken ”Vikten av seriös journalistik”.
Jag vet inte om hon såg ironin i detta genom att själv medverka i en tidning som har som affärsidé att blanda journalistik och reklam.
Begreppet ”redaktionell annons”, som används i denna produkt, är en omöjlighet eftersom det är varandras totala motsatser.
Antingen är något redaktionellt eller också är det en annons. Det kan inte vara lite av varje lika lite som man kan vara ”lite gravid” eller ”ganska unik”.
Ylva Liljeholm, som fram till årets årsmöte var ordförande i Roxy, kritiserar också paret Adelsohn Liljeroth som påstått att svenska medier mörkar framför allt nyheter om invandring.
Men i nästa andetag påpekar hon själv att hon inte vill kalla svenska medier för ”fria” eftersom det finns frågetecken kring hur fri dessa egentligen är.
På tal om motsägelser.
I sak håller jag förstås med om att det är viktigt med fria och seriösa medier. För inte är det Avpixlat eller Fria Tider som avslöjar de stora nyheterna, som granskar kommuner, landsting, företag och makthavare genom ett dagligt grävande i handlingar och diarier.
För varje person som har en plattform för att nå ut med sitt budskap som på olika sätt bekräftar hatsajternas kampanjande om pk-medier som mörkar, vinner dessa terräng.
På bekostnad av just seriösa medier.
Tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen firar i år 250-årsjubileum (1766–2016).
En fantastisk grundbult för vår demokrati som på intet sätt är självklar, inte ens i Sverige. Den måste försvaras och varje ingrepp noga ifrågasättas. Och, märks det dagligdags, även förklaras.
Att vi har yttrandefrihet innebär inte att man får säga vad som helst, var som helst. Inte heller innebär det nån rättighet att bli publicerad.
Seriösa medier har en ansvarig utgivare och följer ”Spelregler för press, radio och tv” där man har tydliga etiska regler för vad som publiceras och inte.
Den som känner sig utsatt och drabbad av publiceringar kan få sin sak prövad i oberoende instans via Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd (PO/PON).
Seriösa medier gör också tydlig åtskillnad mellan vad som är fri journalistik och vad som är reklam.
Än så länge.
Här finns dock starka krafter som vill sudda ut gränserna och med hjälp av modeord som ”native advertising” och ”content marketing” vill skyla över vad det i grund och botten handlar om: att få läsaren/tittaren att tro att reklamen är objektiv och redaktionell.
Det finns förvisso ett servicetänk också, att man vill rikta reklam till rätt målgrupp. Det är till exempel därför du får upp annonser om nya bilar i ditt Facebook-flöde när du sökt på nätet efter din nästa bil.
Allt man gör på nätet sparas på olika sätt och säljs vidare till annonsörer. Just denna metod är ju faktiskt till hjälp både för säljare och köpare.
Seriösa mediers överlevnad hänger dock på att man värnar sin trovärdighet och inte klär ut reklam till journalistik. Eller tvärtom.