Internationella mansdagen passerade i går ganska obemärkt förbi.
Den infaller den 19 november varje år och är instiftad av Jerome Teelucksingh, lektor vid University of West Indies i Trinidad och Tobago.
Syftet med dagen är bland annat att uppmärksamma pojkars och mäns hälsa men även deras bidrag till samhället samt för att öka jämställdheten mellan könen. En annan del i firandet av Mansdagen är att uppmärksamma vanliga män som manliga förebilder. Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.
Frågan om det behövs en mansdag eller inte borde läggas ner omedelbart. Allt som främjar en positiv utveckling av den manliga könsrollen för att frigöra män borde uppmuntras och applåderas.
För det är sannerligen lätt att bli deprimerad när man ser hur män i alla åldrar beter sig.
Inte alla män.
Men alldeles för många.
Tyvärr hamnar debatten om detta ofta i hårklyverier istället för sak. Som när Matilda Andersson, kolumnist på Aftonbladet, använde sitt utrymme för att beskriva en flygresa där ett festande grabbgäng förpestade tillvaron för alla ombord med grov sexism och högljutt prat om hur många horor de skulle träffa när de kom fram.
Jag läser några av kommentarerna till den länkade krönikan på Facebook. Där påstår en ung man bland annat att det inte skulle gå att kritisera ett gäng ”partytjejer” på samma sätt utan konsekvenser:
”Självklart kan en man skriva om det också, men senast jag kollade så blir den mannen kallad ”kvinnohatare” eller ”anti-feminist” och dylikt. Jag tycker att det är rätt tråkigt att jag inte har lika mycket att säga till om bara för att jag är man. Men det får jag inte säga heller för då är jag inte för jämställdhet...”.
Att skribenten Matilda Andersson blir kallad både det ena och det andra för sin berättelse, varav lögnare är återkommande, är tydligen helt i sin ordning. Trots att hon betonade flera gånger att dessa män inte representerar alla män.
Många förstår inte att detta inte är några undantag utan att tjejer i alla åldrar möter sexism överallt och hela tiden. Inte alla tjejer, men de flesta.
Den som vill få en inblick i unga tjejers vardag på nätet kan med fördel följa Snubbarna på Twitter. Där samlas kommentarer tjejer får på olika plattformar. Man blir illamående och tvärarg men det är viktig kunskap för alla som tror att allt bara handlar om oförargligt kärleksgnabb.
Kvinnohat är inget som bara karaktäriserar testosteronstinna ungdomar.
Alldeles nyligen blev flera män i en känd och upphöjd humorgrupp utslängd i kylan efter en poddsändning (”Alla mina kamrater”) där en av deltagarna medverkade berusad och uttryckte grov sexism och hot om våld och misshandel på dels en recensent (manlig), dels Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg.
Detta osmakliga redigerades inte bort, tvärtom peppades hataren av de andras imponerande fnissningar.
I dag har gruppen blivit av med i stort sett alla sina uppdrag. När de bara trodde de var roliga, liksom.
Det pratas mycket om normalisering i dag men normaliseringen av kvinnohatet är så inarbetad att somliga inte ens reflekterar när det övergår i öppet brottsliga handlingar.