Retoriken mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet kan beskrivas som präglad av någon sorts hatkärlek.
Man står varandra ganska nära politiskt, men ändå positionerar man sig väldigt långt ifrån varandra.
När jag lyssnade på presskonferensen efter regionstyrelsen i går slog det mig hur Björn Jansson och Eva Nypelius agerade som ett team.
Centerpartiet är numera inte en del av något formaliserat samarbete, det är däremot Socialdemokraterna och det är uppenbart att det är ett något motvilligt regeringsäktenskap.
Lokalt är dock känslorna mer ömsesidiga. I alla verkar det så från utsidan.
Gotlands Folkblads nye politiske chefredaktör, Erik Fransson, har ägnat mången ledare hittills åt att utmåla Centerpartiet som såväl konservativt som nyliberalt och att det inte är hans favoritparti har stått klart.
Tills en dag när han plötsligt talar positivt om ett samarbete mellan S och C. Nu lyste det mellan raderna att detta samarbete skulle se ut som det mesta samarbete S verkar söka: obetingat stöd utan att kräva så mycket tillbaka.
Det lokala (S) har dock efter ledningsbytet återgått till den lundgrenska andan. Pragmatiskt och med en tryggare förankring i verkligheten.
Det skulle vara mycket intressant att se hur partiet skulle agera utan banden till Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
När regionstyrelsen nu tagit ett steg närmare en budget för nästa år är det med stor samstämmighet. Det skiljer i olika delar varav den tydligaste skillnaden är att oppositionen anser att regionen måste följa krisgruppens och ledningskontoret bedömningar.
Det betyder ytterligare 30 miljoner i besparingar mot det förslag som nu ligger. Det kan verka omöjligt men ännu mer omöjligt ter det sig att lagda förslag kommer att räcka. Inte när prognosen redan nu pekar mot att bara hälso- och sjukvården går mot ett underskott på 80 miljoner.
Varje år har det talats om åtgärder ”som ännu inte fått genomslag men vi räknar med att budgeten till slut kan hållas”.
Det gavs inte ett enda tecken på att denna förhoppning skulle infrias detta år till skillnad från alla tidigare. Därmed är redan budgeten för nästa år ett luftslott, innan den ens klubbats av fullmäktige.
Kanske var det gårdagens extrema värmebölja som så här långt i tankebanorna fick mig att börja fantisera om vad som skulle hända om Björn Jansson och Eva Nypelius fick fria händer att sy ihop en femårsplan för att få Region Gotland på stabil grund.
Skulle det fungera?
Bland fotfolket finns nog en acceptans och väljare gillar när politiker samarbetar istället för att ”bråka”.
Att partierna tydligt visar var skillnaderna går, är inte att bråka, det är att vara uppriktig.
Men om man inte behövde ”bråka” så mycket i frågor man i grunden är överens om, då skulle det bli lite smidigare processer.