Trendbrott eller inte?Det återstår att se i september då rankningen blir offentlig men enkätsvaren i Svenskt Näringslivs mätning av företagsklimatet pekar onekligen åt rätt håll, om än med ytterst blygsamma steg.
Och det är en rejäl uppförsbacke man ska beta av, från plats 256 av landets 290 kommuner.
När den rödgröna majoriteten tog över hade vi klättrat till plats 208, sen dess har det gått stadigt nedåt. Så om det nu är ett trendbrott vi ser är det ett mycket välkommet sådant.
Äras den som äras bör och det står tämligen klart att det är förvaltningarna som kan ta åt sig största delen av densamma. Ett medvetet och gemensamt hårt arbete har till slut burit frukt. Trots, får man nog säga, det parallella politiska pågåendet.
Viktigare än signaler och politiska snedsteg är i det kortsiktiga perspektivet hur företagarna bemöts i den konkreta verkligheten.
Upplever man en vilja att myndigheten finns för att hjälpa en, inte stjälpa en, är mycket vunnet.
Enkäten genomfördes i år under januari-april. Alltså mitt under skandalen med försäljningen av Hantverket och Åke Svenssons avgång. Hur mycket denna turbulens påverkade svaren vet ingen men det hade i vart fall ingen dramatisk inverkan på företagarnas attityder till företagsklimatet. Vilket är intressant i sig.
I går presenterades enkätsvaren som ligger till grund för den omtalade rankningen tillsammans med Region Gotland vid ett gemensamt frukostmöte. Mycket klokt och pedagogiskt. Man förebygger redan där att de olika organisationerna positionerar sig och lägger förklaringar och skulden hos den andre.
Vid frukostmötet var även tre företrädare från Åre inbjudna för att berätta hur kommunen reste sig från en konkursmässig tillvaro efter 90-talskrisen, till i dag en blomstrande destination.
Det är svårt att bli profet i sitt eget land och det är lättare att imponeras av det man inte lever mitt uppe i. Men ändå. När man lyssnade på hur Åre jobbar med strategier och gemensamma mål för en besöksnäring året runt så kändes Gotlands motsvarighet väldigt amatörmässig, eller egentligen obefintlig.
Det är så oförklarligt pinsamt att Gotland, efter alla dessa år som turistmål, ännu inte har en fungerande organisation för att samarbeta och samverka inom besöksnäringen.
Jo, den är på gång, jag vet. Och det ser bra ut. Det är bara att hålla alla tummar och tår för att alla hjälps åt att bygga och skapa en hållbar och förankrad organisation.
Men det är fortfarande obegripligt och ett orosmoment för utvecklingen att det inte redan finns. Det beror ju på något och är det något som är svårt att vända så är det attityder och gamla strukturer.
På frukostmötet pratades också om att vi måste överge nånannanismen. Och det är helt sant. Många aktörer pekar på problem och undrar varför ”ingen gör något” istället för att lösa problemet själva, tillsammans med andra som har samma behov.
Här har alldeles för mycket förväntningar och krav ställts på ”kommunen”, numera regionen.
Och när någon vågar sig på något nytt, är det lite för många vars enda önskan är att det ska gå åt skogen.
Vi får verkligen hoppas att ett trendbrott är på gång även här.