Som plats för att ta emot asylsökande har Gotland på många sätt varit utmärkt. Vi har stor kapacitet för enklare boenden som är outnyttjade stora delar av året, vi har ett rikt föreningsliv i en livskraftig landsbygd som har lätt för att välkomna nya människor.
Men Gotland är också helt och hållet beroende av turismen och än så länge framför allt sommarturisterna. Här behövs också varje bädd som finns att tillgå för att ta emot besökare och upprätthålla vår plats som turistmål.
Hur denna ekvation ska lösas är ett akut dilemma. Uppgifter florerar om nya boenden som ska ta över de asylsökande från de anläggningar som snart behöver ställa om för turisterna. Men eftersom allt kring detta är hemligt från Migrationsverkets sida är det svårt att veta.
Förutom människor som väntar på beslut om uppehållstillstånd har Gotland sedan tidigare förbundit sig att ta emot 192 personer som har fått sina uppehållstillstånd och alltså behöver permanenta hem.
Att få så många nya invånare betyder mycket för vår region som behöver fler för att långsiktigt kunna upprätthålla vår välfärd. Men vad hjälper det att de placeras här om de inte har någonstans att bo?
Antalet hushåll på ön har sedan 1990 ökat med cirka 1 100, så det borde det inte råda brist på bostäder. Särskilt med tanke på att antalet invånare bara ökat med 147 under samma period.
Men brist är det och varje vecka är bara knappt tio lägenheter tillgängliga av ett totalt bestånd på 5 300 lägenheter i Gotlandshem. Hur många privata hyresrätter som finns har jag inte hittat nån uppgift om, lika lite som riktlinjer för hur dessa fördelas.
Så var ska dessa 192 mycket välkomna nya gotlänningar bo?
I går berättade GT om Tareq Berkdar, bostadskoordinator på integrationsenheten, och hur han vädjar till Gotlands privatpersoner att hjälpa till att hitta alla tänkbara alternativ.
Säkert kan denna ”dammsugning” leda till ett antal bostäder men framför allt behövs ju nya bostäder, inte bara för nyanlända utan för att det finns ett generellt behov.
Med tanke på att vi nu har en bostadsminister som företräder ett parti som är mest känt för att rösta emot bostadsbyggande över hela landet, behövs en mycket tydligare politik för att visa att detta inte är regeringens linje.
Socialdemokraterna definierar sig sannolikt inte som ett konservativt parti men deras politiska visioner har mer med dåtiden än framtiden att göra. Man vill återställa till hur det var under den 40-åriga era då S ensamma styrde Sverige. Men att återgå till subventionerna till de stora byggjättarna är kanske inte framtidens melodi.
Kanske man hellre borde sänka kraven och en gång för alla göra rent hus med karteller och annat i byggbranschen som driver på byggkostnaderna.
I dag kan man inte välja att bo billigt med låg standard i allmännyttan. Allt som byggs nytt ska ha helkaklade badrum, golvvärme, inglasade balkonger och vara handikappanpassade och för att finansiera detta hjälps alla hyresgäster åt.
Vem hittar nyckeln till morgondagens bostadsmarknad?