Vi kan inte agera utifrån vad som gällde för sju år sedan. Vi måste se på hur det är i dag.
Ungefär så motiverade domkapitlet i Visby stift genom biskop Sven-Bernhard Fast sitt beslut att ge tillbaka rätten att vara präst till en man som haft flera sexuella förbindelser med unga flickor som var aktiva i hans församling.
Men om man noga väljer ut bara en tunn skiva av den verklighet som gäller i dag, nämligen den avkragade prästens version, så gör man fel. Hur man än vänder och vrider på saken och hur mycket än en människa har rätt att sona sina brott och handlingar, så gör man fel.
Prästen som i dag är i 50-årsåldern beskrivs som en karismatisk person och just därför var det ju också så viktigt att inte bara lita till hans version. När man vet att hans förmåga att manipulera var det som gjorde att han en gång blev av med sin krage.
Några kyrkliga personer har gjort häpnadsväckande utryckningar till biskopens och den aktuella prästens försvar: allt måste kunna vara förlåtet och man kan inte straffas bara för att man är man.
Nu är det inte något hypotetiskt brott som har begåtts utan en 40+-präst har övertygat minst två tonåriga flickor att ha sex med honom. I kyrkan.
Alla som tror att det handlar om en sund relation på lika villkor uppmanas att titta på det reportage som nu finns på Aftonbladets webb.
Där berättar en av flickorna hur hon bearbetades av prästen under ett års tid tills han en kväll, i kyrkans källare plockade fram en kondom och frågade: ”Är det inte dags nu?”. Därpå hade de samlag på de madrasser där kyrkans verksamhet för de allra minsta barnen annars höll till.
Det spelar ingen roll hur den mannen lever i dag. Han ska inte vara präst. Han har förverkat det förtroendet, det finns inte mer.
Nu visar det sig att mannen inte alls levt med någon större ånger sedan hans relationer med ungdomarna blev kända. GT kunde i slutet av februari berätta att han fortsatt att ta kontakt.
Nu avslöjar Aftonbladet att mannen poserar i prästkrage på en bild på en blogg från 2010, detta trots att han varit skild från ämbetet sedan 2008.
Denne man har domkapitlet satt hela sin tilltro till medan de inte ens bemödat sig med att prata med de drabbade flickorna eller den personal som fick städa upp i det känslomässiga tumult den avkragde prästen lämnade efter sig.
Biskopen vägrar kommentera det beslut han är ytterst ansvarig för. Med en kommunikationsstrategi från 1800-talet förklarar han att debatten är avslutad genom en ”slutreplik” på insändarplats.
Aftonbladet som först får en tid för intervju blir avbokade i sista minuten och biskopen barrikaderar sig i sitt hem för att komma undan.
Den person från kyrkan som odelat står på de utsattas sida är församlingspedagogen Pia Tofténius. All heder till henne.
Även domkapitel och biskopar kan göra fel och få förlåtelse.
Det borde vara uppenbart även för dessa instanser att de blivit förda bakom ljuset.