Ni vet allt det där som ”alltid har funnits”. Det kan vara människor eller företag, saker vi just aldrig tänkt att de någonsin kommer att försvinna.
Som Lill-Babs.
Och Eskelunds.
Jag är nästan onaturligt, men genuint, sorgsen att snart inte kunna köpa alla dessa delikata bröd märkta med Eskelunds i affären. Tänker på att jag kunde låtit bli de butiksbakta baguetterna om jag begripit att jag köpte dem på bekostnad av ett företag som alltid funnits och som jag tagit för givet. Även om jag köper Håkans limpa mycket oftare än baguetter.
Med tanke på den fantastiska produktutvecklingen de senaste åren trodde jag snarare att företaget var på tillväxt, än motsatsen. Förmodligen hade det inte hjälpt om jag (och andra) vetat om det, konkurrensen från butiksbagerierna är för stor. Så gott som varenda butik ”bakar” i dag sitt eget bröd genom halvfabrikat.
Men beskedet att det anrika bageriet lägger ner efter 137 år och flera generationers hantverk ger oss en viktig påminnelse om att värna det vi uppskattar. Det finns ingen självklarhet i att det som alltid har funnits kommer att fortsätta finnas som en del av vår vardag.
I måndags diskuterades på Gotlänningens mediedag min egen bransch och den utveckling mot slutet som ingen kan ha undgått pågår, till skillnad från bageribranschen.
Papperstidningens död har diskuterats så länge jag har jobbat som journalist, vilket är 26 år. Än lever den och än är det pappret som drar in de mesta av pengarna till mediehusen men trenden går inte att blunda för.
Kurvan går stadigt ner och en dag har den nått vägs ände. Trenden vad gäller den digitala journalistiken går lyckligtvis åt andra hållet. Allt fler betalar för att få sina nyheter digitalt.
Att ”konsumera nyheter” digitalt innebär dock något helt annat än att läsa en begränsad produkt som papperstidningen utgör. På nätet väljer du själv vilka nyheter du vill läsa och missar, eller behöver inte, läsa det du inte är intresserad av.
Sånt som familjenyheter, föreningsnotiser, serier, korsord, annonser om möten eller prylar till salu, har ingen plats i det digitala nyhetsflödet.
Dessa behov har flyttat till andra arenor, grupper på Facebook och ett oändligt antal säljsajter. Vad gör det med vår kunskap om det samhälle vi lever i när vår omvärldsbevakning blir så nischad att vi sällan eller aldrig behöver möta det vi inte själva aktivt letar upp?
Det handlar inte bara om nostalgi, åtminstone tycker inte jag det. Och nu pratar jag inte om de omtalade filterbubblorna för olika åsiktsbildningar som ger oss en enögd bild av vår tillvaro. Att läsa en lokal dagstidning är inte en upplyftande upplevelse varje dag, men det ger oss en daglig uppdatering om vår närmaste omvärld. Det är kanske mer en filosofisk fundering?
Jag älskar internet och digitala lösningar. Blir irriterad när man inte kan boka nåt via nätet. Det är fantastiskt att kunna söka efter det man är ute efter istället för att scanna hundratals annonser man inte är intresserad av.
Men hur påverkar det oss som samhälle när vi på sikt kommer att missa allt det som inte kvalar in i klickens kantiga kravprofil?
Sånt kan jag fundera på.