Hur mycket ska politiken styra över oss som individer?
Frågan är central och en vattendelare mellan de olika politiska ideologierna. Socialismen förespråkar stark statlig styrning, liberalismen anser att individen ska kunna påverka sitt liv så långt det är möjligt. Grovt förenklat.
Somliga sätter likhetstecken mellan liberalism och nyliberalism vilket är helt uppåt väggarna.
Somliga, oftast samma personer, beskriver Centerpartiet som nyvakna liberaler eller till och med nyliberaler.
Om man läser sin historia så var de självägande böndernas strävan efter frihet en av grundbultarna i Centerpartiets historia. Så den ideologin har präglat partiet under alla år även om man inte velat kalla sig liberaler förrän på senare tid.
En del fortfarande inte.
Individens frihet bör vara omfattande. Men det finns valfrihet som kan bli ofrihet för någon annan.
Dit hör en rad beteenden som i sig är skadliga men som inte är förbjudna. Som att röka.
Det beslutet drabbar andra i form av passiv rökning och i form av att det kostar samhället stora summor för den vård som krävs av rökningens konsekvenser.
Hade tobaken introducerats i dag hade den aldrig blivit godkänd för allmänt bruk. Det är livsfarligt att röka, alla vet det. Men det är också socialt accepterat.
Precis som bruk av alkohol som kostar samhället ännu större summor och väldigt mycket mer lidande.
Ska då politikerna hindra medborgarna att göra något som är fullt tillåtet (för vuxna)?
Frågan aktualiseras genom regionens beslut att verka för ett rökfritt Sverige 2025. (Läs mer på nyhetsplats, sidan 2)
Det kan verka som en utopi men minns då tonläget inför rökstoppet på krogen för elva år sedan. Det skulle aldrig gå, befarade många.
Det tog inte många veckor förrän det var en självklarhet att man inte rökte inomhus.
Förutom arbetsmiljövinsten för personal, minskade kostnader för all förslitning på grund av rök, så ledde det också till ett minskat feströkande.
Att röka blev lite för omständligt.
Här anar somliga nu en ändrad trend, rökningen verkar vara på uppåtgående igen. (Men det är en helt ovetenskaplig spaning, kommentera gärna med era egna reflektioner på Helagotland).
För Region Gotlands del gäller engagemanget i kampanjen Tobacco Endgame en strävan mot rökfrihet.
Regionen kan bestämma över sina egna lokaler, verksamheter och allmän mark. Att göra det besvärligt att röka kanske inte får de mest inbitna att sluta men det kan hindra att fler börjar.
Men så ligger den där i grunden och pockar på uppmärksamheten: valfriheten.
För mig handlar det om att likställa rökning med annan (tillåten) hälsofarlig verksamhet. Du får utsätta dig själv för det om du vill men inte var som helst där vem som helst ofrivilligt också får ta del av det.
Kanske måste dagens rökare stå ut med att det blir jobbigare att röka för att kommande generationer ska bli mer och mer rökfria?