Om en organisation har nolltolerans mot någon företeelse men denna ändå kan ses öppet både här och där, ja då kan man nog utgå från att den så kallade nolltoleransen helt eller delvis är ett utanpåverk.
Sverigedemokraterna säger sig ha nolltolerans mot rasism i sitt parti. Ändå sprids rasism dagligen av personer som företräder eller sympatiserar med partiet.
Läktarvåldet inom svensk fotboll kan pågå i evigheter och vad än anhängarna säger så handlar det knappast om ett fåtal i nån obskyr gruppering i klubbarnas utkant. Så länge match efter match får avbrytas för att röken från bengalerna ska kunna skingras, så länge barnfamiljer inte vågar gå och se favoritlaget spela match då kan man inte tala om att det råder nån nolltolerans kring den våldsamma supporterkulturen.
Självklart är det ingen som gillar den, men alldeles för många hyser en alldeles för stor förståelse.
Häromdagen spelade AIK och Hammarby match, ett så kallat stockholmsderby. När en Hammarbyspelare, Erik Israelsson, hoppar upp i en nickduell skadas han så allvarligt att han får hämtas med ambulans.
Då skanderar stora delar av den månghövdade AIK-klacken: ”Låt han dö, låt han dö”.
Vidrigare än så blir det inte, förrän nån faktiskt gör det. Dör alltså.
Vilket redan skett, en fotbollssupporter från Helsingborg vållade 2014 en Djurgårdssupporters död i ett stort bråk.
Man kan belysa de olika attityderna till våldsamma supportrar genom att studera hur två av AIK:s (som det gällde denna gång, beteendet finns dock i flera klubbar) huvudsponsorer agerade och reagerade efter AIK-klackens vidrigheter.
Svea Ekonomi var väldigt tydliga med att bolaget fördömer supportrarnas beteende och bokade direkt möten med AIK för att få svar på hur klubben agerar för att något liknande inte ska hända igen.
Henrik Dunge, vd för Åbro Bryggeri, en annan huvudsponsor, vill inte ens kommentera händelsen. ”Det enda jag kan kommentera är att AIK förlorade mot Hammarby” sa han i en kommentar till Dagens Media.
Bollen är rund. Shit happens.
Flera vittnesmål kom från vettskrämda personer när skaror av supportrar tog över delar av det offentliga rummet med sitt hat. På ett tunnelbanetåg stängs flera in tillsammans med huliganerna för att polisen vill hålla dem under kontroll.
Det brukar talas mycket om samhällets kostnader för det ena och det andra.
Hur mycket resurser ska vi fortsätta satsa på det manliga våldet runt en lek? För vissa fotbollsälskare är det som att våldet i samband med vissa matcher är något som sker lite isolerat, i utkanten. Inget som har något att göra med, eller stör, det fantastiska som pågår på planen och i klubbens verksamhet rent allmänt.
Men det räcker inte att de som är aktiva i och runt klubben gör storartade insatser för såväl idrotten som samhället, när några andra kapar detta arbete för att visa sin makt och sprida hat och skräck.
Det finns ingen enkel lösning, det finns det sällan.
Men det finns en urenkel början: stoppa supandet. Är du full kommer du inte in. Vill du hinka bärs får du se matchen på krogen.