Året är 2007.
Dåvarande kommunens revisorer riktar kritik mot den borgerligt ledda kommunstyrelsen för att inte ge tillräckligt tydliga direktiv till hälso- och sjukvårdsnämnden att hålla sin budget.
”Vi vill på detta sätt göra kommunstyrelsen uppmärksam på att när hälso- och sjukvårdsnämnden inte klarar sitt ekonomiska uppdrag vilar ansvaret tungt på kommunstyrelsen för att kraftfulla åtgärder vidtas” skrev revisorerna i sitt yttrande som refererades i GT.
Vi hoppar fram tre år i tiden, april 2010:
Kommunens revisorer föreslår att hälso- och sjukvårdsnämnden och de enskilda förtroendevalda i nämnden inte beviljas ansvarsfrihet för 2009.
På fullmäktige spårar debatten ur totalt när Eric Martell (S) tar upp ett silverfat ur fickan på vilket han uppmanar kommunstyrelsens ordförande att placera hälso- och sjukvårdsnämndens ordförandes huvud.
”Styrning och kontroll brister. Kommunfullmäktige måste kräva respekt för budgetramarna så det är dags att skärpa tonen” dundrade revisorerna.
Ännu ett år har gått, vi skriver nu 2011 och när revisorerna granskar bokslutet för 2010 riktas åter kritik mot kommunledningen:
”Vi blev väldigt överraskade när vi upptäckte att hälso- och sjukvårdsnämnden fått ett fribrev från kommunstyrelsen. Det mandatet har inte kommunstyrelsen, som därför överträtt sina befogenheter ganska rejält”.
Vi spolar fram till nutid, september 2016. Sjukvårdens underskott har fortsatt, men nu har vi en rödgrön politisk ledning.
Trots att denna så sent som i våras pekade på vikten av att budgetramarna nu hålls efter de tillskott som beviljats framför allt hälso- och sjukvårdsnämnden, föreslår man regionfullmäktige att ge nämnda nämnd fribrev för ett underskott på 80 miljoner.
Det ska bli intressant att se vad revisornerna har att säga om den saken.
Det går inte att begripa Socialdemokraternas totala oförmåga att politiskt hålla samman sin majoritet i att följa fattade beslut.
Gång efter gång visar man upp att man inte har något att sätta emot de utmaningar man ställs inför.
Det blir som det blir, ingenting går att påverka.
För andra delar av regionens verksamhet uppkommer frågan: vilka beslut gäller och vilka kan vi strunta i?
Varför tillåts hälso- och sjukvårdsnämnden överskrida sin budget som om det vore en naurlag medan till exempel socialnämnden inte får det?
Socialnämnden tvingas också hantera omvärldsfaktorer som är svåra att förutse men som man enligt lag ändå måste hantera.
Varenda nämnd skulle kunna räkna upp långa listor på förklaringar till att deras verksamheter skulle behöva gå med underskott. Bara hälso- och sjukvården får frikort.
Miljöpartiet har åtta mandat i fullmäktige, Socialdemokraterna 21.
Det motsvarar exakt det inflytande väljarna har gett dessa partier.
I praktiken verkar det som att väljarna fått motsatt maktförhållande. Miljöpartiet tog på sig att leda den omöjliga hälso- och sjukvårdsnämnden, en av Socialdemokraternas hjärtefrågor, och för detta verkar ännu ett frikort vara utdelat.
Hur länger tänker de socialdemokratiska väljarna acceptera hur våra skattepengarna används?
Underskotten i välfärden borde vara en långt större fråga än att någon faktiskt lyckas driva den med lönsamhet.