Jag har full respekt för de individer och grupper som avstår att åka till Almedalsveckan i år. De som tror att Nordiska Motståndsrörelsen använder hot och våld mer som en teori än praktik kan med fördel läsa alla granskningar som gjorts av den nazistiska rörelsen i fråga. Till exempel i senaste numret av nyhetsmagasinet Horisont.
Däremot går man NMR till mötes om man väljer att ”bojkotta” Almedalsveckan som en protest. Det är genom mer öppen demokrati, fler som är på plats och mer av allt det som NMR vill stoppa som vi bör agera.
Ett fantastiskt tillfälle att inte bara med ord utan i praktisk handling agera är att gå med i årets upplaga av Mångfaldsparaden som ordnas av RFSL. (Paraden är ingen Pride-demonstration som det felaktigt stod i GT för nån vecka sedan).
Men vill man inte gå i samma tåg som regnbågsflaggor så är man helt enkelt i fel tåg. Här finns dock många andra flaggor och symboler. Alla som står bakom alla människors rätt till frihet har en plats i denna parad.
Alla vi som inte är direkta målgrupper för nazistiskt och rasistiskt hat behöver ta ställning för det självklara överallt, hela tiden. Men kanske är det viktigare än någonsin just denna gång.
Att demonstrera emot eller söka konflikt med extremister tror jag är helt fel väg att gå. Det är exakt det som är deras näring. Tillsammans med all den uppmärksamhet de fått den senaste tiden.
Uppmärksamheten bör dock riktas mot det som är det viktiga: hur ska vi hantera vår demokrati mot dem som vill ta den ifrån oss?
Det gäller i hög grad NMR men också det islamistiska våldet som aldrig kommer att vinna men som ständigt påverkar oss.
Det räcker tyvärr inte att skriva ledare, gå i parader eller protestera mot beslut i efterhand.
Inte heller duger det att som politiker tala för en sak men sedan fatta politiska beslut i motsatt riktning, för att sedan i efterhand återgå till vad man tyckte innan man röstade.
Det är alltid lättare att vara tvärsäker och modig när man inte behöver befatta sig med beslut eller åtgärder. Så är det.
Men när man sitter med makten måste man också kunna stå för sina beslut, att gå i opposition mot sig själv bidrar till politikerförakt och minskad tilltro till samhällssystemen.
Jag tänker bland annat på regeringens beslut att skicka tillbaka ungdomar till länder vi andra avråds att ens besöka.
Och jag tänker på beslutet att ge plats till NMR utan att åtminstone pröva möjligheten att stoppa dem.
Ibland finns det omständigheter, fakta och juridik som gör att man måste kompromissa. Som politiker måste man välja vilka frågor man tar strid om och inte. Men en sak kan man göra oavsett omständigheter och det är att stå för sina åsikter och stå för sina beslut.
Till exempel kan man stå upp för demokrati och allt vad den är värt.
Någon sa att NMR:s närvaro betyder slutet för Almedalsveckan. Detta är till skillnad från deras tillstånd att vara där, ett beslut som helt och hållet tas av alla oss andra.