Ibland blir man lite snurrig på det här med att det å ena sidan efterlyses blockpolitikens snara frånfälle. Å den andra ropas det ”splittring, ha ha!” om partierna inom blocket då och då inte är eniga i olika sakfrågor.
Det råder ingen hemlighet eller försök till mörkning om de olika ståndpunkterna för landets migrationspolitik inom den borgerliga Alliansen. Att samma fråga även splittrar regeringen har länge varit uppenbart.
Inte bara det, frågan är också föremål för djup oenighet inom Socialdemokraterna.
Jag har respekt för alla åsikter, även de jag inte håller med. Däremot har jag extremt svårt för dem som i hånfulla ordalag talar om att det måste vara ordning och reda, det måste råda rättssäkerhet kring vilka som har asylskäl och inte. Och med detta menar att det system som nu varit i funktion har varit just detta. De som pratar om att man inte kan stifta lagar på grund av känslor och utifrån hur stora protester det finns i frågan.
Jag håller inte med om att det system som nu räknar upp ungdomars ålder på oerhört godyckliga grunder är rättssäkert. Det finns många fler exempel för den som vill leta efter horribla bedömningar för att kunna skicka ”hem” unga till en framtid där döden är en högst påtaglig riskfaktor.
Jag tycker det är fruktansvärt.
Att stoppa det som nu pågår för att andas, ta ett omtag med vad det egentligen är vi håller på med är inte att fatta beslut utifrån labila känsloströmmar. Det är att vara saklig, det är att vara mänsklig.
Mats Linder, politisk chefredaktör moderata Gotlands Allehanda, är av en helt annan uppfattning.
Han sågar regeringens besked om andrum i utvisningarna och pratar ingenting om hur dåligt det fungerat utan bara att det finns dem som ”ljugit” om sin ålder och att de nu ”belönas” jämfört med dem som accepterat sina utvisningar och åkt ”hem”.
Att Centerpartiet troligen kommer att stödja regeringens förslag ser han som pinsamt. ”Om Annie Lööf närt några ambitioner om att leda Alliansen, så kan hon skrinlägga sådana planer nu. Och gräva ner skrinet”.
Nåja, det finns ju andra faktorer som avgör maktförhållandet inom Alliansen. Som medborgarna i valet nästa år. I nuläget ser det ut som att Moderaterna behåller sin position men vi vet också att det kan svänga snabbt, både uppåt och neråt.
Det skulle trots allt vara enklare för väljarna om partierna höll fast vid sina åsikter och sin politik mer än de höll fast vid sina samarbeten. För i dag blir det ett stort problem när man som väljare upplever att man blir påprackad andra partier hur man än röstar.
En röst på Socialdemokraterna är en röst på Miljöpartiet som regeringsparti, liksom en röst på Centerpartiet upplevs som ett stöd för Moderaterna.
En inte så demokratisk tanke men ändå intressant att reflektera över vore ett förbud att före ett val bestämma med vem eller vilka man avser regera. Detta skulle avgöras av valresultatet. En tanke som skulle kunna fungera så länge alla partier vilade på samma värdegrund. Tyvärr är det ju inte så längre i Sveriges riksdag vilket gör att tanken får stanna vid en tanke.