Det svänger fort i politiken.
Från att Moderaterna varit det helt dominerande borgerliga partiet är gapet till Centerpartiet plötsligt bara några procentenheter.
Enligt aktuella opinionsundersökningar ska sägas. Dessa ska som bekant tas med en skopa salt.
Men i går visade två undersökningar ett liknande resultat så trenden är nog ganska tydlig.
Moderaternas närmande till Sverigedemokraterna har lett till ett kraftigt tapp av potentiella väljare och partiet är nu nere på 18 procent av opinionen.
18,5 enligt Expressen/Demoskop, vilket är -5,8.
Enligt SvD/Sifo har Moderaterna stöd av 19,8 procent av väljarna vilket är - 2,1.
För Centerpartiet är undersökningarna långt mer glädjande läsning. Partiet har de bästa siffrorna på väldigt många år.
11,1 enligt Expressen/Demoskop och 11,6 enligt SvD/Sifo.
Nästan en fördubbling av stödet jämfört med valet 2014.
Men Centerpartiet vet också mycket om hur fort det kan svänga i politiken och håller därför en ödmjuk inställning till rekordsiffrorna.
Men det går inte heller att undvika den glädje och känsla av revansch som råder inom partiet.
Centerpartiet på Gotland känner av den positiva trenden och nya medlemmar kommer till vilket är välgörande.
Det behövs nya krafter och infallsvinklar i alla organisationer och det ska bli spännande att se hur partiet kraftsamlar inför valrörelsen nästa år.
Hur det blir med allianssamarbetet på riksplanet är oklart men lokalt på Gotland är relationer och samsyn goda.
Liberalerna som gjorde stor sak av att lämna det lokala allianssamarbetet verkade inte ha så stora meningsskiljaktigheter som grund. Och Moderaterna på ön verkar lyckligtvis inte helt nöjda med sitt partis agerande på riksplanet gällande öppnandet av dörren för formella överläggningar med Sverigedemokraterna.
Att vissa moderater nu försöker beskriva de andra tre borgerliga partierna som fega och populistiska ingår nog taktiken eftersom man inte förankrade sitt utspel hos dessa. Det handlade ju trots allt om att man gav löfte om en gemensam alliansbudget som skulle fälla regeringen redan i höst.
Ändå valde Anna Kinberg Batra att meddela sina partiledarkollegor först kvällen innan och då med ett sms. Det är ganska uppenbart att hon chansade på ett eget grepp med förhoppningen att det skulle stärka partiet så att Moderaterna kunde ta ett ännu fastare grepp om makten i Alliansen.
Nu föll man istället på det egna greppet.
Om Alliansen la en gemensam budget som skulle få flest röster och tvinga regeringen Löfven att lämna Rosenbad skulle alltså en ny regering behöva bildas. Denna skulle sedan i den stund den
lägger fram sina förslag få dessa nedröstade av SD om partiet inte får konkret inflytande i den nya regeringen.
Nytt kaos, ny regering som ska fällas när SD agerar enligt sitt motto: ”give´m hell”.
Allt detta i en tid när alla partier behöver samla sina krafter inför valet 2018.
Och det är ju där svenska folket säger sitt om hur det vill att landet ska ledas.