Faran med att rita upp alltför tvärsäkra framtidsscenarier är att det alltid kommer ett facit.
Förr eller senare visar det sig hur det blev.
Den rödgröna oppositionen och dess förespråkare ägnar sig nu åt kreativa hypoteser kring hur den gotländska välfärden ska klara att anpassas till de ekonomiska ramar som ges.
Utan deras skattehöjning på 75 öre.
Det finns anledning till sans och balans.
Sans i så måtto att även de rödgröna sagt sig införstådda med att effektiviseringar behöver göras. Enligt dem själva avser de att godkänna en del av regionledningens förslag men bara 20 av de 60 miljoner som behöver hittas. Om man då i förväg i högt tonläge ropar att inga besparingar är möjliga kommer bollen till slut att hamna framför ens egna fötter.
Vården, skolan och omsorgen kommer att kollapsa om 60 miljoner av drygt 5 000 000 000 konor kan sparas.
Däremot kommer 75 miljoner i skattehöjning till dessa 5 000 000 000 kronor att säkra all verksamhet för om inte all tid, så lång tid, framöver.
Tillåt mig tvivla. På båda dessa konstateranden.
"Det går inte" är ett återkommande konstaterande om behovet att anpassa verksamheten till ekonomin.
De rödgröna kritiserar hårt att inga konsekvensanalyser finns för besparingar som ännu inte är definierade av regionledningen. Att det inte syns skymten av en konskevensanalys av en skattehöjning som skulle placera oss i övre skiktet igen, är inte något man verkar reflektera över.
En skattesänkning innebär inte per automatik mindre pengar in till staten, lika lite betyder en skattehöjning automatiskt plus i skatteintäkter.
Samtidigt som jobbskatteavdragen genomfördes ökade skatteintäkterna totalt till välfärden. Vilket var exakt det som var syftet.
Om skatten höjs får de konsekvenser. Vilka och hur stora är svårt att sia om och nu behöver vi ju inte fundera över det eftersom det finns en majoritet emot skattehöjning.
Oppositionen kan däremot använda sin skattehöjning som hypotetisk räddningsplanka under hela perioden fram till nästa budget ska läggas.
Precis som alla partier som aldrig kommer att få igenom sina idéer kan fortsätta lova att hade de bara haft makten så hade det inte funnits några problem. Om man aldrig behöver riskera att ens kort synas är det lätt att vara tvärsäker.
Regionledningen har också en del att leva upp till. Det återkommande talet om behovet av ny ledning och politisk styrning har skapat stora förväntningar. Redan efter första månadsprognosen kom kritiken att man inte lyckats få ekonomi i hälso- och sjukvårdsnämnden i balans.
Ingen kan heller veta hur läget varit i dag om man under de tidigare mandatperioderna följt förvaltningen och krisgruppen med stöd av SKL och de direktiv man enades om behövdes.
De rödgröna valde att inte följa dessa slutsatser. Till detta har underskotten fortsatt trots relativt höga tillskott av pengar för att klara ett nollresultat.
Lite lägre tonläge och förståelse för det egna bidraget till hur det ser ut i dag hade varit önskvärt från oppositionen. Liksom mindre av skärmselpropaganda och undergångsteorier.